Jämställ inte anfallare med försvarare
Ett förstört hem i palestinska Beit Hanoun i Gaza.FOTO: SUHAIB SALEM/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har sett det förut, gång på gång. Minns TV-bilderna från i somras av utbombade stadsdelar i städer i Libanon.
Ändå väljer Fredrik Malm (fp), riksdagsledamot och ordförande för LUF, att tala om misstag, upprepande det stående mantrat från Israels militärledning (P1, 9/11).
Trovärdighet är en viktig sak, både inom politiken och i andra sammanhang. Säger man en sak och gör något annat är man i bästa fall inte trovärdig och i sämsta fall en hycklare. Var skall folkpartiets talesman placeras på den skalan?
Hur kan man som ledande folkpartist tala om medlemskap i Nato, försvara anfallskrigen i Afghanistan och Irak, när man blundar med bägge ögonen för statens Israels alla brott? Varje hänvisning till att man är för fred och demokrati, och mot terrorism i världen saknar trovärdighet. Israel vill uppenbarligen inte ha fred och de är stora terrorister. Den vite mannen i Nordamerika på 1800-talet talade, som indianerna sa, med kluven tunga. Det gör ledande folkpartister i dag också.
Fredrik Malm har inte uppfunnit försvaret för orättfärdiga krig. Han har en mentor i Norrköping. Den gamla fp-riksdagsmannen K-G Biörsmark talade i riksdagen för cirka fyra år sedan och kritiserade både Israel och Palestina. Han intog den så kallade centrumpositionen.
Den innebär att man hycklar en slags neutralitet mellan "parterna". Ockupanter jämställs med ockuperade; anfallare med försvarare.
Svenska politiker måste överge centrumpositionen. Den har lett till en mycket farlig situation i Mellanöstern. Att inte ta ställning mot Israels ockupation och kräva omedelbara åtgärder är det samma som att legitimera Israels krigsföring. Att slå vakt om status quo gynnar ju som bekant alltid den starka "parten".
Är det politiska äventyrare som Fredrik Malm som får sätta dagordningen inom fp? Eller finns det trovärdiga folkpartister som är beredd att utmana centrumpositionens farliga och dödliga väg?