DEBATT: Spara inte på medmänsklighet

Många med mig känner tacksamhet mot Anita Käck Antonsen och Svenska kyrkan i Söderköping som ryckte ut och räddade julmiddagen för Blå Portens pensionärer. Det är väl att det finns sådan värme och medmänsklighet när kommunens sparåtgärder sägs lägga hinder i vägen för trivsel och gemensamt julfirande.
Att inte ens på julafton kunna öppna matsalen för gemenskap har givetvis inte med ekonomi att göra. Bristen på god vilja skiner igenom.
Av NT:s reportage framgår att enhetschefen på Blå Porten, trots flera påringningar, gjort sig oanträffbar. Det här är en sida av den dåliga myndighetskultur som av och till upprepas i Söderköping.
En brist på lyhördhet och förståelse för vikten av öppen dialog.
Att länsstyrelsen kritiserat stängningen av matsalen, liksom bristen på stimulans för pensionärerna, förefaller också ha nonchalerats av de ansvariga cheferna.
Märkligt är att varken de ansvariga politikerna i socialnämnden eller kommunledningen tycks ha brytt sig om situationen på Blå Porten och krävt bättre insatser.
Man säger sig årligen spara in en halv miljon bara genom att låsa matsalen där. Då kan man förstå att varje liten utgift i äldrevården, utöver det strikt nödvändiga, blir en tung ekonomisk börda i de här räknenissarnas värld.
Men hur bär de sig åt i kommuner där medmänsklighet och varm omsorg fortfarande finns kvar i äldrevården?
Det kanske finns något knep som kunde göra julfirande möjligt till och med för de gamla på Blå Porten, utan att välta kommunens ekonomi över ända.

Debatt: Spara inte på medmänsklighet