Dagis en form av barnmisshandel
Barnen bör vara hemma hos mamma till åtminstone treårsåldern, anser insändarskribenten.Foto: SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En liten pojke fick varje dag gråtande slitas ur sin mammas famn av dagispersonalen. Mamman tvingades gråtande gå till sitt vuxendagis för arbetslösa. (Hon tvingades genom sossarnas utpressning: Lämna ditt barn annars får du inga pengar.) Under flera månader pågick denna inskolning till dagis. Många skulle kalla det tortyr. En dag gav pojken upp och slutade tala.
Barnmisshandel? Tortyr? Tror vi inte att små barn kan plågas psykiskt? De minsta barnen förstår inte att mamma kommer tillbaka. De tror att mamma är borta för alltid. Deras ångest är överlevnadsångest.
Vuxenvärlden sviker barnen när den viftar bort deras separationsångest. Vi vuxna måste helt enkelt behandla barnen som kännande och lidande medmänniskor och ge dem tre års anknytningstid till sin mamma. Vården av egna barn under anknytningstiden måste avlönas som ett arbete med barnomsorg.
Gör vi inte detta ska vi sluta kalla oss humanister. Dagistvånget för ettåringar är psykisk misshandel av barnen.