Obligatorisk gynundersökning kränker bara offret ännu mer
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Självklart skall ingen tvingas till kränkande handlingar och en gynundersökning för att utröna om könsstympning ägt rum blir en sådan.
En flicka/kvinna som utsatts för stympning har sannolikt upplevt denna som ett stort övergrepp med smärta och rädsla och denna kränkning är redan för stor i sig.
Skälet till den tänka undersökningen kan enligt min uppfattning endast vara att man vill lagföra någon för brottet, det vill säga en vuxen person, inte offret. Ändå blir det offret som drabbas av kränkningen.
Dessutom är skadan då redan skedd och det är ju den vi vill undvika. Givetvis måste detta problem gå att komma åt på annat sätt.
Diskussionen och medvetandet om att det förekommer könsstympning är en bit på vägen.
För att komma till rätta med ett missförhållande måste man vara klar över att det finns.
Det är inte så många år sedan vi i Sverige fick en lag mot barnaga. Vi har svenskar i äldre generationer, i dag levande, som kan vittna om hugg och slag från både föräldrar och lärare.
Genom lagstiftning och information har detta till stor del upphört.
Detta talar för att vi genom öppenhet och information kan uppnå förändringar.
En viktig aspekt är sannolikt att vi behöver nå både pappor och mammor med denna informationen.
Jag menar att de föräldrar som kommer från kulturer där könsstympning förekommer måste informeras om att detta inte är tillåtet.
De myndigheter som hanterar asyl/flyktingmottagningar har en stor informationsmöjlighet och -skyldighet.
Landsting och kommuner har ett ansvar att följa upp detta i sin verksamhet med MVC, BVC, skolhälsovård och ungdomsmottagningar. Även kyrkor och frivilligorganisationer kan dra sitt strå till stacken.
De kvinnor runt om i världen som går samman för att förhindra könsstympning behöver allt stöd vi kan ge dem men inte genom lagförslag som ytterligare kränker.