Stränga lagar till sjöss vad det gäller sopor
Besättningen på ett norskt fartyg lämnar sina sopor i Norrköpings hamn. Foto: Erik Hammarström
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svennen på land skräpar ner i stadsmiljöer och natur med dumpat skräp, möbler, kylskåp och batterier. Svennen i fritidsbåten är tydligen ett mönster. Fan tro´t, men det är kanske som i trafiken; båtägaren bakom bilratten struntar i de flesta trafikregler, men så fort han stiger ombord i sin båt förvandlas han till ett dygdemönster som strikt tillämpar sjövägsreglerna.
Ett handelsfartyg är ett litet samhälle och en småindustri som givetvis producerar hushålls- och industriavfall. Med undantag av enstaka fartyg/besättningar vill jag påstå att miljömedvetandet och omsorgen om havsmiljön är synnerligen väl etablerad bland dagens fartygsbesättningar. I Östersjön befinner sig varje dag hundratals fartyg i hamn och till sjöss.
De flesta av dessa tillämpar ett system ombord för sortering av avfallet, vilket noga bokförs och - ofta mot ett kvitto eller intyg - levereras till sopcontainrar när fartyget kommer i hamn. En sträng internationell och lokal lagstiftning existerar rörande sop- och avfallshantering samt uppföljning av dess tillämpning gäller för dagens sjöfart.
Fartyget måste minst 24 timmar innan ankomst i hamn meddela hur mycket och vilken sorts sopor som skall lämnas iland i den destinationshamnen. Baserat på besättningens och fartygets storlek samt tiden från det att man senast levererade avfall i hamn gör stickprovskontrollerande myndighet en beräkning av hur mycket sopor och avfall som producerats och jämför detta med bokförda, tidigare sopleveranser till hamn samt befintliga mängder ombord. Om det visar sig att skillnaden mellan bokförda mängder och faktiska respektive beräknade mängder avfall är anmärkningsvärd riskerar fartyget (befälhavaren) att bötfällas!
Hamnarna runt Östersjön är skyldiga att ta emot fartygsavfall. Kostnaden för avfallsmottagning är ofta inbakad i en obligatorisk hamnavgift som redaren betalar i samband med hamnanlöpet. Därmed saknas ett incitament att dumpa skiten överbord ur ekonomisk synpunkt. Fartygets redare och fartygens försäkringsbolag lägger dessutom ner mycket energi på att genom olika medel medvetandegöra besättningarna när det gäller avfallshanteringen och miljön. Ett apelsinskal som slängs överbord i hamn kan innebära dryga böter för fartyget i vissa hamnar.
Det är givetvis naivt att tro att det inte finns fartygsbesättningar som bryter mot gällande lagstiftning och regler för avfallshantering. Med resultat att avfall hamnar i sjön för att så småningom hamna i en svensk skärgårdsvik. Ett stort antal vattendrag mynnar ut i Östersjön. Det är väl inte otroligt att en massa skräp kommer ut i havet den vägen. Med vinden förs skräp dumpat på land av Svenne och hans medmänniskor runt Östersjön till sjöss. Att bara anklaga handelssjöfarten som ende syndaren är alldeles för enkelt.