Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är några dagar sedan vi kunde läsa om en brottsling, som efter en fällande dom och under tiden han väntade på att få börja avtjäna sitt fängelsestraff, begick nya brott. Inget ovanligt tycker säkert en del. Nej, inte för mig heller. Men det som upprör och är stötande ur allmänt rättsmedvetande är att påföljden av de förnyade brotten föreslogs inräknade i det förut utdömda straffet.Vad är det för signaler vårt rättssystem förmedlar? Ett brott är väl ett brott. Blir det ett mindre brott eller tydligen inget alls, för att den straffade fortsätter att begå brottsliga handlingar?Är det inte i själva verket så att straffet skulle skärpas. Den existerande synen på påföljder i sådana här fall får nog katastrofala följder. Den dömde fortsätter att begå brott väl medveten om att nya inte beaktas, om de begås under tiden denne väntar på att få avtjäna tidigare utdömt straff.I sådana här fall är rättspraxis inte i harmoni med allmänt rättsmedvetande. Praxis måste ändras. Är det bara jag som blir upprörd?
