Vi måste prioritera ärenden
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det visade sig att utav 28 tillfrågade riksdagsledamöter så var det bara tre som klarade frågorna om EU:s nya grundlag.
Bland de 25 som inte klarade frågorna var till exempel Alf Svensson, och den som höll på att efterträda honom som partiledare Maria Larsson, samt exempelvis undertecknad. Om man inte vet hur riksdagen arbetar så kan man bli förskräckt.
Svaret på varför bara tre ledamöter kunde svaren om EU:s nya grundlag är att de sitter i EU-nämnden.
Det fungerar så att det utskott man sitter i där möter man frågorna inom sitt ansvarsområde innan alla andra riksdagsledamöter få ta del av dem.
Samtidigt blir det så att man blir lite av expert på de frågor som berör det egna utskottet.
Vi som inte sitter i EU-nämnden och skall besluta om de här frågorna först om ett halvt år (december -05) har inte fått vare sig någon information eller några handlingar om EU:s nya grundlag.
Tänk om vi kunde få det så bra att vi fick ut handlingar ett halvt år i förväg innan beslut skall tas. Varje arbetsvecka skall vi ta beslut och votera om ca hundra olika ärenden.
Av den anledningen måste vi prioritera de ärenden som finns framme för avgörande. Förutom alla handlingar så får vi varje dag cirka 40 e-mail som skall besvaras liksom cirka 15 cm post (brev, facktidskrifter m m).
Avslutningsvis varför handlade inte Uppdrag gransknings frågor om de delar av förslaget som fått vanliga människor i Frankrike och Holland att säga nej? Exempelvis var man emot att Turkiet skulle kunna få bli medlem medan vänsterpartierna inte var nöjda med de sociala frågorna.
Uppdrag gransknings frågor gällde vad som behövdes (exakta procenttal) för att få en kvalificerad majoritet (55 procent av rådets medlemmar och 65 procent av unionens befolkning).
Likaledes exakt om hur många EU-medborgare det behövdes för att det skulle räknas som ett medborgarinitiativ.
Självklart är det bra att veta att det är minst en miljon och inte 1,1 miljoner men dessa detaljfrågor har på inte sätt varit viktiga i de medlemsländer som folkomröstat