Låt brottslingarna möta sina offer

om ungdomsbrottslighet2007-10-05 01:06
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att se och få uppleva konsekvenserna av sitt handlande är i många sammanhang ett bra sätt att komma till insikt.Är man ung och väljer att inleda en väg till respekt och samhörighet genom att börja begå brottsliga handlingar bör det tidigare än nu mötas med starkare motstånd från samhället.Man får lätt en uppfattning att en del ungdomar ser det som en ytterligare merit att dra socialtjänsten vid näsan, att hitta strategier för att invagga dem i tron att det är coolt nu, att jag ska skärpa mig.Låt dessa ungdomar konsekvent få möta sina eller andras brottsoffer. Ta med dem till akuten, låt dem få möta sörjande anhöriga öga mot öga, ta med deras föräldrar. Låt dem få uppleva när den misshandlade ligger med slangar och droppstativ. Ta dem och deras föräldrar till den fjortonårige skolkamraten eller den väskryckta sjuttioåriga pensionären, låt honom i sin egen och den drabbades familjs närvaro höra hur den rånade känner det, hur livet och ens trygghet kan förändras tvärt av en adrenalinkicksökande tonåring. Låt gärna en äldre släkting närvara. Låt dem följa polisen till knarkarkvarter, alkoholisthem, ta med honom/henne till häktet, fängelset, låt dem känna atmosfären, avglorifiera häftigheten redan när de är mottagliga för det, alltså tidigare än vad som sker nu. Innan det har gått för långt. Kan de begå brott kan de också möta den fula verkligheten. Kanske KRIS (Kriminellas rätt i samhället) kan vara mentorer för unga tonårsbrottslingar.Jag läser då och då att myndigheter har fått en aha-upplevelse; vi samarbetar. Vaddå, det borde vara en självklarhet att socialen, polisen, skolan, sjukhus, föräldrar, domstolsväsendet, ja alla instanser som kan komma på fråga ska samarbeta och öppna upp dörrar i alla möjliga sammanhang.Handling - direkt konsekvens och inte handling - eventuellt senare konsekvens tror jag fungerar bättre.
Läs mer om