Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid den här tiden på året brukar det gångna året sammanfattas och priser till särskilt framstående personer delas ut. Bragdguld, guldbollar, guldbaggar och nobelpriser. Inom det svenska politiska - samhälleliga området finns det inte många att ge utmärkelser och priser till, så vida man inte vill premiera de som skadeskjutit den svenska välfärdsmodellen bäst. I så fall skulle prispallen få följande utseende:Guldmedaljör och klar segrare: Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin för hans kraftfulla bredsida mot fackföreningar och a-kassor. Genom att listigt påstå att lägre a-kasseersättning leder till fler jobb, lyckats sänka a-kasseersättningen ner till 65 procent, samt genom kraftigt höjda egenavgifter fått många att lämna både a-kassa och fack. Skattereduktionen av fackavgiften, som togs bort, tjänade samma syfte. Att sedan förre kd-ledaren Alf Svensson kallade den förda politiken för hjärtlös, är inget att bry sig om. Det är bara han som vill ställa in sig hos Jesus så här i juletid. Silvermedaljör och kanske nästa års vinnare: Socialförsäkringsminister Margaretha Husmark - Persson, för hennes målmedvetna krypskytte mot den allmänna sjukförsäkringen. Efter ett års sjukskrivning planeras ersättningen att maximeras till 75 procent av lönen upp till ett maxtak, oklart hur högt det blir. Ersättningar från frivilligt tecknade försäkringar över den gränsen kommer att konfiskeras av staten på så sätt att den allmänna sjukförsäkringsersättningen minskas med samma belopp. Anses leda till friskare medborgare. Ett raffinerat förslag i sann sovjetisk anda för att kväsa den enskilde individens rätt att teckna avtal. Bronsmedaljen går till Utförsäljningsminister Mats Odell för hans bombastiskt hårdföra utförsäljningspolitik av statliga företag. Allt skall bort ! Odell är klart mer benägen att lyssna på månglarna vid templet än på templets herre. Det svenska folket, som inte förstår vitsen med utförsäljningarna. Väljaren i gemen står i stum förundran över vad dessa ministrar håller på med. I sanning äro herrens och alliansregeringens vägar outgrundliga. Inte blir det färre arbetslösa och fler friskare för att ersättningarna sänks. Och inte blir fler nyktrare för att Vin o Sprit säljs. Att sänka skatten för de som arbetar och har det relativt gott ställt räcker inte till för att avsossefiera det svenska folket, vilket även alla opinionsundersökningar pekar på. Den svenske medborgaren är faktiskt mer solidarisk än vad alliansens alla reklammakare och varumärkesanalytiker förstår.
