Vi hinner inte med att vårda
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter att ha haft åtminstone lite medbestämmande, vad gäller schemaläggande, fick vi för ett drygt halvår sedan veta att stora förändringar skulle ske. Chefen ska ordna fasta scheman och deltidsanställda får fler arbetsdagar.En datakonsult engagerades för detta jobb. Han är fortfarande kvar. Vet allmänheten hur mycket skattepengar som försvinner i detta arrangemang?
Antal nattpersonal ska minskas på grund av övertalighet. Tre personal ska ta hand om fyra avdelningars 66 boende! Kommer det, att utöver de rent praktiska göromålen, finnas tid för att trösta och lugna i oro, sorg och förvirring? Det händer att boende tar sig ur sängen och ramlar. Kanske nattpersonalen befinner sig på någon av de andra avdelningarna då. Maginfluensa inträffar också
i bland. Det blir svårt att begränsa smittspridning när personal tvingas gå mellan flera avdelningar.
Vissa göromål har tidigare kunnat utföras nattetid. Detta hinns nu inte med utan ansvaret läggs på dagpersonalen. Alltså ytterligare begränsning i antalet minuter som kan ges till personlig kontakt med en boende.Vet allmänheten om hur få minuter/dygn som mamma, morfar eller farmor får personlig kontakt med en människa?
Vi som arbetar i vården är makar och föräldrar men också ungdomsledare, idrottsutövare, studerande och företagare. Stimulans på fritid är nödvändig för att orka ge något i vårdjobbet.
Oron över förändringshysterin med försämrade arbetsförhållanden och ändrat schemaläggande har tagit mycket kraft ur oss vårdarbetare. Man schemalägga poolturer till och med långt utanför stan och resekostnad och mertid bekostas förstås av oss vårdarbetare .En del familjeförhållanden har till och med spruckit.
Detta veckoslut blir det väldigt lugnt. Ledigheten har satts på "fel veckoslut". Barnen är hos pappa. Nästa veckoslut jobbar jag och barnen får vara hos morfar och mormor. Det är personalens ansvar- och medkänsla som håller ihop det hela. Men när en gummisnodd varit fullt uttöjd en längre tid mattas materialet och brister.