Arafat var en verklig folkhjälte
Ett hundratal personer samlades på Sergels Torg i Stockholm på torsdagskvällen för en minnesstund för den döde Yasser Arafat.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I flyktinglägren i Libanon ingav han hopp i förtvivlande hjärtan. I Beirut stod han i fronten med motståndet när den israeliska armén lade staden
i ruiner. 1974 kom han med budskapet till FN att palestinierna, trots den israeliska stölden av deras land, var beredda att "leva med alla" israeler som var "villiga att leva med oss
i fred i Palestina".
Yasser Arafat och PLO erkände Israels rätt att existera långt innan någon israelisk minister ens ville ta ordet "palestinier"
i sin mun men fick inget erkännande tillbaka. I avtal efter avtal följde Arafat de överenskomna principerna, ofta i strid med mer militanta palestinska krafter, medan de olika israeliska ministärerna systematiskt förvrängde och förhalade förverkligandet av avtalen och fortsatte att bit för bit tugga i sig palestinskt land och egendom.
Också sedan Israel mördat flera av Arafats närmaste medarbetare, och han själv mot alla internationella regler spärrats in i en ruin i Ramallah, fortsatte Yasser Arafat att betrakta det israeliska folket som sina bröder och systrar. Han försökte fortsätta den demokratiska dialogen som den israeliska regimen ställt honom utanför och att hålla efter alla desillusionerade palestinier som tröttnat på allt meningslöst prat och valt våldets väg.
Gång på gång vädjade Arafat till FN, till det internationella samfundets moral, om ingripande, om FN-styrkor att hålla våldsverkare på båda sidor åtskilda och för att skydda civilbefolkningen - något som, lika säkert och obönhörligt varje gång avvisades av Israel, med hjälp av USA. Yasser Arafat var sedan 1996, mot alla odds, demokratiskt vald president och representerade den kanske enda verkligt demokratiska statsledningen i Mellanöstern.
Med hans död har det palestinska folket, och vi alla, förlorat en verklig folkhjälte. Frågan är vad den israeliska regimen, som hela tiden talat om Arafat som ett "avgörande hinder för fred", nu skall hitta på för argument för att hindra vidare fredsförhandlingar och få tid att, med hjälp av bosättningar, stridsvagnar och barriärer, erövra också det sista av Palestinas jord.