Alliansen vann på sossarnas politik
Lars Stjernkvist.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Analysen är något förvånande. Jag är nämligen inte säker på att valresultatet i första hand beror på att socialdemokraterna förlorade. En annan fullt möjlig förklaring är ju faktisk att väljarna föredrog alliansen. Ja, att alliansen framstod som samlad och utrustad med ett bra program.
Men jag kan delvis hålla med Gunnar Axén. Den här valrörelsen har handlat väldigt mycket om socialdemokraterna och om Göran Persson. Och ingen kan rimligtvis hävda att moderaterna försökt framstå som särskilt rebelliska. Nej, deras huvudbudskap under valrörelsen var att de minsann lovar att försvara socialdemokraternas välfärdsbygge, att de är bättre socialdemokrater än socialdemokraterna.
Och denna strategi bekräftas av Gunnar Axéns analys.
Just nu är det partiledarfrågan som upptar störst intresse. Men jag hoppas att det även ska finnas utrymme för samtal om politikens innehåll. Det finns delar av Axéns kritik av socialdemokraterna som jag kan instämma i. Vi har inget riktigt bra svar på hur målet arbete åt alla ska nås i ett samhälle där globalisering och teknisk utveckling ställer krav på hastiga omställningar. Sverigedemokraternas framgång speglar sannolikt att många känner sig utanför, utan makt och trygghet. Därför fordras en rejäl diskussion om integration och segregation.
I de här frågorna finns det egentligen ingen som har några bra svar. Alliansens besked i till exempel frågan om trygghet och utanförskap är att de vill förstärka utanförskapet ytterligare genom sänkta ersättningar. Men andras brist på bra svar är ingen tröst. Vi socialdemokratisk behöver en självkritisk och samhällskritisk debatt.
Det betyder inte att vi ska plåga oss mer än nödvändigt. För som sagt, valresultatet var knappast väljarnas dödsförklaring av den socialdemokratiska välfärdsproblemen.
Nej, bekymret är nog snarare att vi behöver utveckla nya medel för att försvara de grundidéer vi har.