Drömmen om att stå på scen fanns där långt innan tankarna på Polishögskolan. Det började under roliga timmen på Enebyskolan.
– En gång gjorde jag en deckare där en person skulle bli nerslagen och ramla ner bakom katedern. Där gömde sig en kompis som kladdade på röd färg. Det var färg överallt. Det blev lite av en succé, säger Calle med ett leende.
– Jag minns skoltiden som en väldigt rolig tid. Jag var full av upptåg och en del bus. Men det fanns alltid hjärta med.
Tack vare en lärare fick han vara med i en radioteater. Följetongen handlade om tre strandsatta vänner på en öde ö.
– Jag spelade den äldsta gossen, den kloka Erik. Det var en upplevelse att få jobba professionellt på det sättet, säger Calle.
När programmen sändes bandade han dem på kassett. Inspelningarna är ett kärt minne.
– I dag har jag dem nerbrända på cd, säger han.
Efter gymnasiet planerade han att söka till olika teaterutbildningar. Men längre än så kom han inte.
– Rent krasst tänkte jag det skulle bli svårt att försörja sig.
I stället tog livet en annan vändning – när han gick förbi en tv-butik på S:t Persgatan och såg en skylt med "Säljare sökes". Han gick in och snart var tjänsten hans.
– Jag har haft tur med jobb och aldrig behövt gå arbetslös, konstaterar Calle.
Samtidigt fortsatte han att stå på scenen. Bland annat i flera Bo Wastessonmusikaler och olika operetter och dansuppsättningar.
Efter några år i butiken kände han sig redo för något nytt. På gymnasiet hade han gjort ett projektarbete om Norrköpingspolisens tekniska rotel. Besöken där hade lämnat avtryck.
– Jag kände att jag ville göra något mer med livet. Så jag provade att söka till polisskolan.
Åren av dansträning kom väl till pass vid intagningsproverna.
– Dans är ett otroligt bra sätt att träna på. Jag hade en väldigt bra fysik tack vare det. Men jag får väl tillägga att kroppkonstruktionen har ändrats en del sedan dess, säger han med ett skratt.
Trots det var han osäker på om han skulle komma in. Men det gjorde han. Bland utbildningens föreläsare fanns en viss Leif GW Persson.
– Jag tyckte att det var en mycket märklig man som gick upp i talarstolen med uppkavlade ärmar och skinnvästen som hängt med i alla år.
Han imiterar professorns lite släpiga – och ibland aningen otydliga – röst och börjar skratta.
– Jag kan nog inte återge någonting av det han sa.
Som färdigutbildad jobbade Calle Jerrhage som kvarterspolis i Klockaretorpet, som stöldutredare och även med underrättelseverksamhet. I dag är han förundersökningsledare under en tid då många yngre personer är på väg in i verksamheten.
– Jag försöker skicka med en sak: Om du är dig själv i jobbet kommer du att klara det här. Och tänk på att du ska hålla i ett helt yrkesliv.
En polis blir ofta känd som polis även i andra sammanhang. Men det är viktigt att arbetet inte blir ens hela identitet, menar Calle.
– Jobbet får inte vara allt. Du kan råka ut för besvikelser i jobbet. Om du inte har något annat kan det bli svårt att hantera.
När han inte arbetar läser han mycket. Även en och annan brittisk kriminalserie hinns med. Kraven på autencitet är dock höga.
– Jag är nog väldigt jobbig att se på deckare med. Det blir många "så där kan du inte göra" och "så här går det inte till". Min kära särbo har fått lära sig mitt sätt vid det här laget, säger Calle och ler.
Till familjen hör även dottern Linn, 23, som gjort flera säsonger med Norrköping Dolphins. Hon är också nyutexaminerad medievetare.
– Jag är väldigt stolt över henne. Hon har lyckats kombinera basketspel på elitnivå med att läsa in en universitetsexamen, säger Calle.
Sedan många år är han med i Bel Cantokören. Det spelar ingen roll hur tröttkörd han känner sig efter ett arbetspass. Han missar aldrig en repetition.
– Musik, och framför allt körsång, är läkande och helande. Det har forskats på det. Du får så mycket endorfiner att de poppar ut ur öronen på dig, säger han.
Kören ger flera konserter varje år. Under våren framförde man låtar från Broadwaymusikaler tillsammans med dansare från Dansakademin. Nyss deltog man i en internationell festival på Bornholm.
– Jag har aldrig varit den som har haft de stora huvudrollerna. Men bara att få uttrycka någonting och att få känna publikens närvaro... Det har gett mig väldigt mycket, säger Calle.