Fiskeintresset har följt med ända sedan barndomen, då hon följde med föräldrarna ut på fisketurer med båt.
Jill Sonelin deltog i sin första fisketävling 1979, och sedan dess har det blivit tio SM-guldmedaljer, i mete, pimpelfiske och kustfiske.
– Man får komma ut i naturen och koppla av, samtidigt som man får adrenalin av att tävla. Man får tänka på annat och fly vardagen lite, säger hon.
Hon har även kvalificerat sig till årets SM-tävling utanför Arvidsjaur, men kommer inte att delta, på grund av avståndet.
– Men om jag har möjlighet vill jag vara med på kvaltävlingen inför SM nästa år, säger hon.
Med tiden har dock fiskeintresset fått träda åt sidan för fotbollen, som tar alltmer av hennes tid.
När sönerna i lågstadieåldern började spela fotboll i Eneby BK följde Jill med och hejade vid sidlinjen. Snart började hon hjälpa till i kiosken, och kom med i en föräldragrupp.
– Det är svårt att få folk att ställa upp frivilligt i dag. De flesta vill ha betalt, säger hon.
Själv har hon många gånger skjutsat ungdomar till matcher utan ersättning.
– Jag brinner för ungdomarna och tycker att jag får så mycket tillbaka. Och om jag kan bidra till att en ungdom hamnar på fötterna, så har mitt jobb varit värt det, säger hon.
Det ena gav det andra, och i dag är hon lagledare för Enebys U21-lag, och är också sekreterare i styrelsen. Och när hon inte följer sitt eget lags träningar och matcher, så försöker hon följa sönernas, och också A-lagets matcher.
Nyligen tog hon också steget att gå en tränarutbildning. Så vem vet vart fotbollsengagemanget tar henne härnäst?
Men fiske och fotboll är inte Jills enda intressen. Hon deltar gärna som statist i olika film- och reklamproduktioner. Bland annat var hon med när Crazy Pictures från Norrköping spelade in sin långfilm "Den blomstertid nu kommer".
– Då blev jag indränkt i kallt Bråviksvatten, och insmetad med kol. Så det är inte alltid så glamouröst. Men jag får en kick av att vara med vid filminspelningar och se hur det går till, säger hon.
Intresset föddes på 90-talet då hon vann en tävling där första priset var att få medverka i ett avsnitt av tv-såpan "Vita lögner".
– Jag hade till och med en replik där, som jag satte på första tagningen. Jag spelade AT-läkare. Det var min korta skådespelarkarriär, men jag tyckte det var så kul att jag fortsatte vara statist, säger hon.
Ett annat intresse är livemusik. Så för Jill var det jackpot att under fem somrar få en av Sveriges största musikfestivaler praktiskt taget hem till sin egen trädgård.
– Inför det första året med Bråvalla var vi lite oroliga för att besökarna skulle ta genvägen genom kvarteret, säger hon.
Men de befarade problemen uteblev, och hon besökte alla upplagor av festivalen.
– Jag tycker det är sorgligt att Bråvalla försvann. Jag tyckte det var bra arrangerat, och jag kände mig alltid trygg när jag var där, säger hon.
Jill arbetar heltid som lönehandläggare på Aditro, som hjälper andra företag med deras handläggning. Hon har arbetat där i elva år och trivs både med jobbet och kollegorna.
– Det är mycket frihet, men under ansvar. Jag kan gå ifrån om det är något jag måste göra, men jag vet vad jag har att göra när jag kommer tillbaka, säger hon.
Men under uppväxten i föräldrahemmet i Lagerlunda, där föräldrarna fortfarande bor kvar, och skolgången i Norrköping var det inget som pekade på att det var räkenskaper hon skulle komma att arbeta med.
– Jag tyckte matte var svårt i skolan. Jag ville bli polis, som min pappa, berättar hon.
Men om hon nu inte gick i hans fotspår i det avseendet, så gjorde hon det på ett annat sätt.
– Han arbetade som kvarterspolis och jobbade mycket med att hjälpa och stötta ungdomar, berättar hon.
Att Jill nu fyller 45 år är inget som hon funderar särskilt mycket över.
– Man kan ju påverka allt i livet men inte sin ålder. Och jag har många yngre omkring mig, så jag glömmer ofta bort min ålder, säger hon.