Vi träffas på ett fik inne i ett köpcentrum och hon kommer direkt från en avslutad arbetsdag. Hennes sotiga uppenbarelse står i skarp kontrast till gallerians ljusa inredning och skarpa belysning.
– Det blir en hel del skit i det här jobbet, inte minst här, säger hon och visar upp sin långa fläta där stråk av sot letat sig in i det blonda håret.
I vanliga fall brukar hon både duscha och basta efter arbetspasset, men med hänsyn till vår intervju har hon hoppat över det den här dagen. Samtidigt tycker Frida Blixt att det är en del av yrkets charm att få jobba med kroppen och att smutsa ned sig.
Frida är sedan barndomen en hästtjej och har alltid varit praktiskt lagd. När det var dags att välja gymnasieutbildning föll valet på Vreta utbildningscentrum där hon läste Naturbruksprogrammet med inriktning hästskötare.
– Jag har alltid vetat att jag vill ha ett fysiskt aktivt arbete, men redan i slutet av gymnasiet började jag tvivla på att jag ville arbeta med hästar. Det är tufft och dåligt betalt.
Däremot är hästar fortfarande hennes stora intresse och varje dag efter jobbet åker hon till stallet för att sköta om sin häst.
Efter gymnasiet jobbade hon bland annat som ställföreträdande butikschef på Granngården, medan hon funderade över ett mer fysiskt yrkesval. Hon hann överväga både målare och tapetserare innan hon, mest av en slump, stötte på sotare. Ju mer hon läste om yrket, desto säkrare blev hon. Hon sökte till utbildningen och kom in. I januari i år blev hon färdig och i februari blev hon anställd.
Nu spenderar hon de flesta av sina arbetsdagar på tak och hon älskar det. Oftast börjar arbetsdagen vid sju och slutar omkring tre på eftermiddagen.
– Jag är egentligen en nattmänniska, så det har varit en omställning. Men nu tycker jag det är rätt skönt med mina nya rutiner.
Hon uppskattar också att vara ute mycket på dagarna och när hon sotar händer det att hon ser såväl rådjur som älgar.
– Det finns helt klart en frihetskänsla i det här jobbet.
En annan sak hon uppskattar är att träffa många människor.
Finns det något som är mindre bra?
– När människor nonchalerar säkerheten och inte har glidskydd på stegen till exempel. Deras tak är ju faktiskt min arbetsplats.
Är du aldrig rädd?
– Nej, egentligen inte. Men ibland får jag påminna mig om att jag är uppe på ett tak, så att jag tar det försiktigt.
Att hon är den första och enda kvinnliga sotaren i Norrköping och hela länet, i alla fall i modern tid, kom som en överraskning för Frida.
– Jag tycker ärligt talat att det är lite konstigt, men tror att det bara är en tidsfråga innan fler kvinnor upptäcker yrket.
Själv har hon aldrig upplevt att någon reagerat negativt på att hon är kvinna, varken bland kollegor eller kunder.
– Det har väl hänt att någon enstaka äldre man har höjt lite på ögonbrynen, men det har varit övervägande positiva reaktioner.
Hon menar att sotaryrket är ett traditionsbundet yrke på både gott och ont. Bland annat berättar hon om en film hon sett på nätet där två äldre sotare pratar knoparmoj, det vill säga sotarnas "hemliga" språk som de använde för att kunna kommunicera då de arbetade i hemmen utan att de som bodde där skulle förstå.
I dag är det få som behärskar språket, men vissa facktermer och uttryck lever kvar.
– Som att fika och ta en lank (kaffe, reds.anm.), säger Frida och skrattar.