Vi börjar den här artikeln sommaren 1970.
Att klippa gräs vid Lundbergs olika fastigheter tillsammans med pappa Axel gav fyra kronor i timmen. Att bli lärling hos frisör Sandéns på Olai Kyrkogata gav fem kronor i timmen.
– Du förstår ju själv ... Det var stor skillnad på den tiden. Ett enkelt val, säger Peter Andersson.
En ung Peter Andersson, som växte upp på Svarvaregatan i Hageby i Norrköping, ville bli snickare eller elektriker, men hade tjänat en och annan krona på att, som han själv uttrycker det, "mecka" lite med morfar Ivars hår och skägg i unga år. Där och då väcktes intresset för frisöryrket. Det tog fart på allvar på sommarlovet innan den första terminen på frisörskolan, som låg i hörnet av Tunnbindaregatan och Slottsgatan.
– Sandéns hade ringt hem till mamma och berättat att de behövde en lärling under sommaren. Jag var fortfarande inte alldeles övertygad över mitt yrkesval, men mamma tyckte jag skulle prova så jag gick dit, säger Peter.
... och resten är ett stycke frisörhistoria i Norrköping?
– Jag klipper fortfarande min första kund som jag hade för 50 år sedan.
Va?
– Sandéns låg ju granne med Nyströms mattor. Ägaren skickade in sina grabbar till mig och bad mig hyfsa till deras frisyrer. Jag började med att tvätta deras hår, men snart kom saxen in i bilden. 50 år senare kommer Fred Nyström hit fortfarande. Vi har delat många minnen ihop genom åren.
Peter Andersson flyttade ner till Gamla torget 1985 och lämnade Modeklipparna, där han då var en av tre delägare.
– Vi hade ett tiotal anställda. Jag satt med en del personalfrågor och skötte inköp och kunde bara ägna mig två–tre dagar i veckan åt själva frisöryrket. Det var inte så jag ville ha det. Jag tappade hantverket och ville tillbaka till grunden, när jag fick se en annons om "lokal uthyres", minns Peter.
Han åkte, i all hemlighet, in till city innan en helg på landet och tittade på lokalen.
– Det var ingen tvekan. Jag bestämde mig direkt och en dryg vecka senare, när vi skulle planera hösten tillsammans på Modeklipparna, sa jag att de fick göra det utan mig och att jag skulle köra eget. Det var inga problem att lämna.
I början hette det Gamla Hårtorget.
– ... men så sa Leif Carlsbecker, som hade sin fotostudio snett över gatan och klippte sig hos mig, att det där ordet gamla är inte bra och tyckte jag skulle ta bort det.
Det har blivit många timmar i lokalerna.
– Jag har aldrig ångrat mitt val. Jag jobbade absolut för mycket, kanske åtta–tio timmar sex dagar i veckan, och missade en del hemma, men det var så det var på den tiden.
Hur många timmar har du lagt här?
– Fråga mig hur många huvuden jag har klippt i stället?
Hur många huvuden har du klippt?
– Runt 124 000.
Hur har du kommit fram till det?
– Jag har tagit bort lärlingstiden på tre år, jobbat 45–46 veckor i 47 år med runt 55–60 kunder i veckan och så vidare ... När du lägger ihop allt hamnar vi runt 124 000 huvuden.
I dag äger och driver dottern Helén Hårtorget tillsammans med tre anställda. Hon tog över företaget 2014. Då hade far och dotter jobbat tillsammans i över tio år.
– Och, som ett litet tillägg till det och som ingen tror på, har vi aldrig varit osams. Det är sant. Det har fungerat klockrent.
Peter har kvar sin stol och jobbar två dagar i veckan.
– Många har frågat när jag ska gå. Var ska jag gå? Tänk själv. Jag har inga planer på att lägga av. De kommer få bära ut mig härifrån. Man vill ju behålla kontakten med alla stammisar man har. Jag har alltid tyckt om att åka till salongen och vara här. Det är ett sätt att leva och vara. Jag är seniorklipparen här nu.
Vad är roligast att klippa?
– Hår.
Ha, ha, ha.
– Ja, du vet, när man får klippa till lite och känna att man gjort en förändring. Det är alltid en speciell känsla, men det är alltid en utmaning att känna av vad kunden vill. Det är viktigt att man pratar rätt från början och är tydligt direkt. Ibland har kunden vision hur den vill ha, men ibland går det inte att göra.
Har du fått klippa om någon, som inte varit nöjd?
– En mamma kom tillbaka med sin son en gång. Det var på den tiden man skulle ha lite längre lugg. Om man drar ihop ögonbrynen kan man lura frisören att inte klippa för kort ... Det var bara att ta fram saxen igen, säger Peter.
– Jag gjorde det tricket själv i unga år, men pappa genomskådade det direkt och åkte tillbaka med mig till frisören och klippte färdigt.