Malin Iovino växte upp i Norrköping, spelade tennis i NTK och tog studenten på Ebersteinska innan hon flyttade till Paris som au pair och blev modell.
Då hette hon Franke-Blom i efternamn.
1990 hälsade Malin på sin tvillingssyster Lotten, som var au pair i London, och blev kvar i den engelska huvudstaden, där hon bor med sin man Giancarlo och tre barn i en lägenhet söder om Themsen. Malin var under många år en flitigt anlitad och framgångsrik inredningsarkitekt i London, men bytte bransch och gav sig in i modevärlden. Hon väver samman rep på sin vävstol hemma i lägenheten och skapar väskor, stolar och kuddar.
Just vävtekniken lärde hon sig i unga år.
– Det finns tidiga bilder på mig med min mormor Gunborg, när vi sitter och väver tillsammans Jag växte upp med det. Hon lärde mig sy och väva. Mormors teknik håller än, säger Malin och skrattar.
– Det var faktiskt min mamma Gunilla, som fick mig att ta upp vävningen för några år sedan. Jag hade slutat jobba med inredning och funderade lite på vad jag skulle göra istället.
Den nya karriären började i en liten skala.
– Jag satt hemma i lägenheten i London och skapade mina väskor, som jag vävde och sydde ihop och sålde till mina vänner. Jag visste inte riktigt var det skulle ta vägen, men det ena gav det andra. Vänner pratade med vänner. Det började växa.
Det finns inga mönster eller skisser, när Malin sätter sig vid sin vävstol.
– Jag får verkligen utlopp för min kreativa ådra. Jag friväver och blandar färger vilt. Det ska vara färgglatt. Jag vill känna frihet och inte vara för styrd av deadlines och stress. Jag fick nog av det under alla åren som inredningsarkitekt, menar hon.
Stommen av rep, som Malin Iovino använder i sitt skapande, kommer från Westerbergs Repslageri i Norrköping.
– Jag köper mycket därifrån. Jag gillar deras egna rep. Det blir lite norrköpingskt och svenskt över mina produkter, vilket känns lite speciellt och unikt för min del.
Vad drömmer du om?
– Jag kan inte svara på det. Jag sitter fortfarande med min enda vävstol hemma. Det är, och kommer heller aldrig bli, någon massproduktion. Det ska vara skräddarsytt och unikt. Fler och fler uppskattar det annorlunda.
Prisbilden?
– Väskorna ligger mellan 2000 och 6000 kronor. Det låter mycket, men det kostar med tid, material och sömmerskor. Det måste till det bästa om man ska kunna ta plats i den tuffa konkurrensen.
I dag har hon hjälp av två-tre personer, som monterar väskorna.
Det kan faktiskt bli aktuellt med någon form av produktion i Norrköping.
– Som det är nu kan jag inte väva mer än en produkt åt gången, men jag har funderat på att ta kontakt med vävkurser hemma i Sverige. Jag har tre vävstolar hemma i Norrköping. Det är en tanke. Vi får se vad framtiden ger.
Vägen till framtiden är, förresten, en historia för sig om fyra tjejer, som växte upp på varsitt håll i Norrköping och träffades under skolåren innan jobben och äventyren tog de ut i världen i mitten av 1980-talet. Paris, London, New York och Milano var några av stoppen för tvillingarna Malin och Lotten och handbollskompisarna Pia Johansson och Pia Klöver.
Nu har de, drygt 30 år senare, träffats igen i Milano.
– Pia Klövers man, Antonio Guccione, är välkänd fotograf med egen studio där. Jag frågade Pia, som jag haft kontakt med till och från genom åren, om han kunde hjälpa mig med bilder till en kampanj för min nya kollektion. Han tackade ja. Då började jag skissa på en återträff med oss fyra, berättar Malin.
Det lyckades.
Pia Klöver och Pia Johansson, som också bor i Milano och jobbar som stylist, mötte upp tvillingarna, som bor i London.
– Jag packade mina väskor fulla för fotograferingen och flög dit tillsammans med Lotten. Det var många om och men före på grund av coronaviruset, men det gick till slut. Det blev några dagar vi aldrig kommer glömma. Det kom upp så många minnen från då, säger Malin och skrattar.
Kampanjen, som skulle ta fart från höstens möte och fotografering, kom av sig, när coronapandemin svepte igen över världen.
Tänkte du någon gång att "jag struntar i det"?
– När jag tog steget och investerade alla pengar jag tjänat och sparat genom åren i mitt företag och såg kontot tommas utan några intäkter kom tvivlen, stressen och oron. Jag tänkte om det var värt allt, men jag måste tro på det jag gör och acceptera läget, säger Malin Iovino.