Astrid Karlsson jobbade i över 20 år i det klassiska varuhuset och minns tiden med värme.
Det kom ett handskrivet brev med en svartbild till redaktionen.
"Jag vill skriva lite om Domus i Norrköping och min tid, när jag jobbade där. Jag började jobba om nätterna på gatuköket ...", var Astrid Karlssons inledande rader tillsammans med bilden av henne vid kassan i restaurangen.
Vi bokade möte över en kopp kaffe, på tryggt och säkert coronaavstånd, hemma i Söderköping. Hon bjuder på en livsresa från Astrid, 15, som lämnade Vikbolandet och flyttade till kärleken Folke i Söderköping, till dagens Astrid, 83.
– Jag har nog tre, fyra A 4-block fyllda med berättelser och upplevelser från mitt liv. Mitt minne har än så länge inte svikit mig så därför skriver och skapar jag min egen historia så mina barn och barnbarn ska komma ihåg mig. Det känns viktigt, säger Astrid.
Vi låter livet bakom kassan på Domus bli en del av hennes historia i dag.
Astrid Karlsson, 83, skrev ett brev om livet bakom kassan på Domus i Norrköping till NT:s redaktion. "Gemenskapen i hela huset var speciell", säger hon.
Domus slog upp sina portar för första gången torsdagen den 16 april 1964. Borgmästaren Sven Lutteman klippte bandet och folk fullkomligen vällde in varuhuset. Direktör Olof Jonsson gnuggade händerna i ren förtjusning framåt kvällen, när han summerade premiärdagen med över 30 000 besökare och en dagskassa på finfina 216 000 kronor.
Ett uppskattat nöje var att premiäråka Norrköpings första rulltrappa, där ett 10-tal anställda tydligen fick styra upp köerna och dagens lockvara var kvartskiloburkar margarin för 50 öre styck. Hela lagret av 28 000 burkar (totalt sju ton margarin) gick åt.
– Det där var före min tid i huset, men jag kommer ihåg när Domus invigdes. Många undrade om varuhuset verkligen skulle bära sig. Det var ju så stort, men det levde fint i många år innan krisen kom och många butiker fick slå igen. Tvivlarna fick väl rätt till slut, säger Astrid.
Hon började mitt i den lysande perioden i mitten av 1970-talet, när huset hade runt 200 anställda och var också hjärtat för länets Konsumentföreningen (KF).
Kooperationen i Norrköping köpte den gamla prästgården och tomten, som hade tillhört S:t Johannes, i hörnet av Drottninggatan-Repslagaregatan, 1937. Två år senare stod Konsums varuhus färdigt i sin första etapp.
När Domus byggde ut under 1969 och ökade sin totala affärsyta till nästan 16 000 kvadratmeter placerades ett gatukök i hörnet av Prästgatan och Olai Kyrkogata.
– Folke och jag hade köpt ett hus i Söderköping, Alvikshuset, så jag försökte jobba så mycket jag kunde och hann. Vi behövde pengarna. Domus sökte personal till gatuköket för lördagskvällar. Jag hoppade på det. Det var ett av mina fyra jobb då, säger Astrid.
Hon börjar skratta.
– Vi skulle egentligen stänga klockan 01.00, men det hände nästan aldrig. Folk var ju på väg hem från någon fest eller dans och stannade alltid till hos oss på vägen. Det var en rolig tid.
Astrid Karlsson fick med tiden mer och mer jobb i huset.
– Jag gick runt på lite olika avdelningar. Det fanns precis allt – förutom Apotek och Systembolag, när jag en dag fick erbjudandet att sköta personalmatsalen. Det kan ha varit 1979. Jag slutade på alla mina andra jobb och kunde ägna mig helt och fullt till Domus. Det var alldeles underbart, säger Astrid och låter tankarna sväva iväg.
– och Lucia, säger hon i nästa andetag. Du vet ... vi var på plats redan vid klockan 06.00 på morgonen och gick genom hela varuhuset, som var nedsläckt och så vackert pyntat mitt i julhandeln. Det var alldeles mäktigt och speciellt.
Med åren sjönk dock intäkterna i huset och flera avdelningar försvann.
– Till slut la man ner personalmatsalen ... Jag började jobba i restaurangen, som blev 4 Kök i mitten av 1980-talet. Jag stod i kassan och trivdes med pulsen.
"Mitt minne har än så länge inte svikit mig så därför skriver och skapar jag min egen historia så mina barn och barnbarn ska komma ihåg mig. Det känns viktigt", säger Astrid.
Den 1 december 1993 bytte varuhuset namn från Domus till Domino. En 40-miljonerssatsning under ett par år bytte skepnad på hela tanken och ett 40-tal butiker tog plats under ett och samma tak.
– Det var en ganska rörig och jobbig tid i huset med pågående arbete och ombyggnader överallt, men restaurangen levde sitt liv och var väldigt populär, berättar Astrid, som gick i pension för ganska exakt 25 år sedan.
– Den här satte stopp för mer jobb, säger hon och pekar mot sin högerfot.
– Jag kom hem en kväll från jobbet och snubblade på det enda trappsteget vi hade vid huset. När jag tittade upp satt foten bak och fram. Det blev operation, men problemen hängde med. Jag jobbade på i några år till, men en dag sa det stopp. Det gick inte längre. Tyvärr.
I dag har hon bara ljuva minnen av åren på Domus.
– Gemenskapen var speciell, säger Astrid Karlsson.