– Jag tror den som har betytt mest för hur mitt yrkesliv har blivit är min gamle gymnastiklärare från gymnasiet, Kalle Lindblad. Han fick mig att börja träna löpning – något som behövs för att bli en hyfsad orienterare.

Kalle var personen som fick Björn att utvecklas från att vara killen med lågt betyg i idrott och som valdes sist när fotbollslagen skulle delas in, till vältränad med högsta betyg när han slutade gymnasiet. Som sextonåring var Björn med när hans hemmaklubb Friluftsklubben Eko tog en oväntad fjärdeplats i den internationella orienteringstävlingen Tiomila.

– Det var 300 startande lag och vi var en liten klubb från Osby. Det var lite Åshöjdens BK över det. Det och när jag vann O-ringen H 40 1993 räknar jag som mina höjdpunkter inom orienteringen.

Artikelbild

| Den 31 augusti pensioneras Björn Persson från jobbet som regionschef på Eon.

Trots högt betyg i idrott och ett brinnande idrottsintresse räckte inte betygen till att komma in på utbildningen till drömyrket som gymnastiklärare. Plan B var att bli mellanstadielärare och efter tre år på lärarhögskolan i Linköping fick Björn jobb som lärare i Norrköping. Efter ett år på Hagebyskolan hamnade han på Mosstorpsskolan som skulle bli hans arbetsplats i elva år.

– Jag engagerade mig mycket i orienteringen och det blev många ledaruppdrag under den här perioden i Tjalve, Östergötlands orienteringsförbund och i Svenska orienteringsförbundets landslagsverksamhet. Jag var med som lagledare för landslaget under flera världsmästerskap. De mest namnkunniga orienterarna från den tiden är nog Annichen Kringstad, Jörgen Mårtensson, Marita Skogum och Kent Olsson.

1986 fick Björn förfrågan att bli generalsekreterare för O-ringen som skulle gå av stapeln året efter med Norrköping som centralort.

– Jobbet gjorde att jag fick ett brett kontaktnät inom näringslivet, kommunen och föreningslivet. När jag sen efter min tjänstledighet kom tillbaka till skolan kändes det som om klassrummet hade krympt och jag var sugen på att göra något annat.

Björns dåvarande fru Maria hade fått jobb i Eskilstuna så tillsammans med döttrarna Sofia (född 1986) och Amanda (född 1988) började en ny period i livet. Björn fick jobb på Eskilstuna kommun med ansvar för fortbildning av personal. Efter några år med de uppgifterna kom en förfrågan att driva ett marknadsföringsprojekt som initierats av kommunen och näringslivet i Eskilstuna.

– Det handlade om att vända en dålig trend i staden. Få fler att stanna kvar och flytta till kommunen, fler studenter på högskolan och nya företagsetableringar. Vi lyckades med vårt mål att få Eskilstunaborna att börja se positivt på sin stad och få framtidstro. Vi var tidigt ute att som kommun marknadsföra oss själva. Andra kommuner började titta på oss och jag reste runt och berättade om vår verksamhet.

2001 kom ett erbjudande som gjorde att Björn flyttade tillbaka till Norrköping igen. Det nya jobbet som näringslivsdirektör i Norrköpings kommun liknade på flera sätt jobbet i Eskilstuna.

– Jag började i svallvågorna när Ericsson just hade lagt ner. Det fanns stora utmaningar och mycket handlade om att utveckla handeln i staden eftersom många åkte till Linköping och handlade. Näringen såg att det fanns en marknad här och det var på den tiden Ingelsta handelsområde utvecklas.

Sedan 2008 har Björn jobbat som regionchef på Eon. Ett jobb som inneburit allt från att vara talesman mot media och kontakter med myndigheter, kommuner och kunder till att vara ansvarig för informationen vid strömavbrott och ta emot studiebesök. Ett jobb som Björn pensioneras ifrån den 31 augusti.

– Folkbokföringen och jag har inte riktigt samma uppfattning om min ålder. Jag är inte mentalt 67 år och känner mig inte som pensionär än. Jag har startat ett bolag där jag tänker ställa mina tjänster till förfogande, bland annat inom kommunikation, kontakter med media och event. Målet är inte att jobba heltid men jag vill inte bara sätta mig i Vasaparken och mata duvor. Jag vill vara med i ett sammanhang.

Den tid som blir över tänker Björn använda till att umgås med sina döttrar och sina fyra barnbarn och att umgås mer med sina vänner. Sen är det nog ingen vågad gissning att många timmar kommer att spenderas på cykelsadeln. Björn har sedan knäna satt stopp för orienteringen för tio år sedan blivit en hängiven cyklist och har redan tio Vätternrundor avklarade.

– Det är en fantastisk motionsform som man kan göra själv eller tillsammans med andra. Jag gillar att kämpa och mitt mantra bakom styret är ”orka”.