Jubileumsträffen skiljer sig rejält från hur det brukar gå till på de vanliga träffarna. Normalt är bokcirkeln den första torsdagen varje månad men den här träffen är på en lördag och deltagarna kommer uppklädda i klänningar. På köksbordet är det uppdukat med så mycket plockmat att det knappt finns plats för en skål till.

– På de vanliga träffarna bestämmer värdinnan vilket ställe vi ska ta hämtmat ifrån och sen betalar alla för sig själva, säger Etina Deniz.

Bokcirkeln är sprungen ur en grupp nyblivna mammor som träffades på internet-forumet Familjeliv.

Artikelbild

| På ”vanliga” bokcirkelträffar blir det hämtmat för att det ska vara enkelt och prestigelöst. När cirkeln jubilerade blev det plockmat och mousserande vin.

De umgicks på öppna förskolan, var på babybio eller fikade tillsammans. När barnen växte kände de att de ville fortsätta umgås.

– Det var Jessica Käll och Annelie Adelman som kom på idén med en bokcirkel och den första träffen var 1 december 2008.

Att kunna hålla igång en bokcirkel så länge utan avbrott tror deltagarna beror på flera saker. De träffas alltid samma tid under enkla former. Det finns en turordning för hos vem de ska ses och värdinnan som har träffen har bestämt vilken bok som ska läsas.

– Det kan vara allt från deckare, ungdomslitteratur, nobelpristagare och klassiker till biografier eller självhjälpsböcker. Enda kravet är att den ska finnas utgiven som pocket. Vi är prestigelösa när vi väljer böcker och så långt ifrån Babel (litteraturprogram på SVT) man kan komma. Om man inte läst boken går det bra att komma ändå.

Artikelbild

| I bokcirkelns egen bok finns alla böcker från alla träffar uppskrivna och poängsatta.

För även om det är en bokcirkel så är vänskapen och tillfället att kunna umgås och prata det viktigaste. Något som märks i Etinas kök där samtalen kommit igång i väntan på välkomstskålen.

– Vi är så glada för vår bokcirkel. Även om man är trött så försöker man pallra sig dit. Man får så mycket energi, det är som med träning, man ångrar sig aldrig efteråt.

Artikelbild

| Det viktigaste för deltagarna i bokcirkeln är inte böckerna utan umgänget med goda vänner.

Till för några år sedan hade de en öppen Facebookgrupp men nu är det bara de sexton medlemmarna som kan vara med i gruppen.

– Vi har blivit väldigt tajta och är restriktiva med nya medlemmar eftersom vi ofta pratar om personliga saker. Vi babblar och babblar, sen efter en timme kommer någon på att vi ska prata om boken. Då gör vi det i fem, tio minuter och sen öppnar ämnet i boken ofta upp för nya diskussioner.

Även om Etina skämtsamt kallar bokcirkeln antilitterär, så har de en röd anteckningsbok där varje vald bok förs in med ett omdöme och vem som höll i träffen. Alla som läst minst femtio procent av boken betygsätter den på en skala mellan ett till tio och ett medelvärde räknas ut. Den bok som fått högst betyg av medlemmarna genom alla år är "Hungerspelen" av Suzanne Collins, tätt följd av "Niceville" av Kathryn Stockett och "Saras nyckel" av Titiana de Rosnay.

–Jag gillar att jag fått upp ögonen för nya författare som jag sen velat läsa mer av. Man vidgar sina vyer både med författare och genrer.

När skålen är avklarad och sällskapet slagit sig ned i vardagsrummet med plockmatstallrikarna skjuter samtalen fart igen. Stämningen är hög och det är lätt att förstå att medlemmarna tänker fortsätta träffas.

Och alla vet att de ses igen den första torsdagen i januari 2019 på cirkelns hundratjugoförsta träff. Då är det Mikael Niemis "Koka Björn" som står på programmet.