– Så vi kunde inte kvarsa! säger Gunnel Haglund, en av de som samlat klassen till jubileet.

Kvarsa är nog inte ett bekant ord för alla, så Gunnel får förklara.

– Det betyder att vi inte kunde gå om, det fanns ju ingen annan klass att gå till.

Artikelbild

| Högst upp från vänster: Anette Kvarfordh, Gunnel Haglund, Carita Hagström, Birgitta Jonsson,Gunilla Westberg, Ingalill Ringqvist, Marianne Sandell, Ingegerd Illmersjö, Christin Jonsson, Elisabet Modigh, Annika Olsson, Kersti Lundberg, Anne Abrahamsson, Birgitta Jonsson, Birgitta Anglesjö, Madelaine Gustafsson Sjölin, Agnetha Kindahl, Ulla Winge, Annika Andersson och Eva Berzelius.

Precis som vid studentexamen visste eleverna inte förrän samma dag om de blev godkända eller inte. Det var förstås en nervpärs, för man ville ju inte vara den som fick gå ut bakvägen när föräldrarna stod och väntade på skolgården. Men alla elever i H4A fick sin examen och kunde springa ut med grå realskolemössor på.

Hur känns det att ni var den sista klassen som gick ut realen?

– Det känns rätt stort. Jag är glad att jag hann med att gå, för det var en kanonskola, säger Annika Olsson och tillägger att de hade ett par parallellklasser också.

Den här dagen har 21 av klassens 30 elever samlats utan för Komvux Kjällvindsskolan, mellan Södra promenaden och Nygatan. Det var här de tillbringade fyra år tillsammans på det som då var Norrköpings Praktiska Realskola. Efter sex år i Folkskolan kunde man antingen söka till Realen eller fortsätta till och med åttan eller nian. På Realskolan fick man välja inriktning. Här fanns handel, teknisk, hushåll och samreal, där man läste olika teoretiska ämnen.

Artikelbild

| Så här såg gänget ut 1969.

– Vi som gick handel fick lära oss skriva maskin och stenografi. Vi skulle bli kontorister, säger Anette Kvarfordh.

Många av dem blev kvar i Norrköpingstrakten men några har spridits över landet. En har åkt ända från Nordmaling för att vara med på jubileet. Men det är inte första gången på 50 år som de ses. Återträffarna har skett var femte år, så man får väl säga att de har haft en ovanligt tät kontakt.

Artikelbild

| Ljuva minnen från 60-talet.

– Vi tycker om varandra och har haft mycket roligt ihop, säger Gunnel.

– Och vi blir precis som vi var för 50 år sen när vi träffas! säger Agneta Kindahl.

Artikelbild

| Annika Olsson, Gunnel Haglund och Agneta Kindahl framför en bild av skolan, som från allra första början var en militärskola.

Tidigare år har alltid deras klassföreståndare Roy Åström och Perolof Sköld och några andra lärare varit med på återträffarna, men i år är det ingen av dem som orkade eller kunde komma. Men minnet av lärarna framkallar omedelbart anekdoter att berätta. Märta Wennberg var en idrottslärarinna som de minns mycket väl.

– Hon fostrade oss verkligen i gymnastik. Menstruation var ingen sjukdom sa hon, säger Anne Abrahamsson.

– Och om vi rökte utanför skolan så kom hon och tog oss på bar gärning.

När klassen är samlad får de en guidning genom skolan av nuvarande rektor Kerstin Lindecrantz. För många är det första gången de sätter sin fot här sen 1969.

– Jag drömmer ofta om att jag springer upp och ner i trapporna och letar efter lektionssalar, säger Annika Andersson.

– Jag tyckte att det var svårt att hitta och jag var väl alltid ute i sista minuten. Men det är roligt att vara tillbaka, fortsätter hon när vi vandrar genom korridorerna.

Mycket är sig likt tycker de, men när vi kommer till det som var ”skrivsal” ser det annorlunda ut. Där är det sen åtta år tillbaka skolbibliotek.

– Det var i skrivsalen alla prov genomfördes så här var det bara långa rader med bänkar. Och där framme finns podiet kvar där läraren satt, säger Kerstin Lindecrantz.

Efter rundvandringen tar klassen spårvagnen ner till stan för buffé och bubbel. Och minnena fortsätter att radas upp.

– Klart vi ska åka spårvagn, det gjorde vi ju på vår tid, säger Gunnel.

– Fast vi gick ofta ner till De Geer först för att kolla in grabbarna. Och de kollade in oss, säger Anne och skrattar.

– Ibland tog vi en glass på Halvars först. Det var tider det!

– Ja, Gud vad roligt vi hade!