Slutspelet i basketligan pågår som bäst och Norrköping Dolphins kämpar för att försvara förra årets SM-guld. En viktig kugge i laget är rutinerade centern Jocke Kjellbom som gör många av klubbens poäng under matcherna.

Men på senare tid har basketen fått alltmer konkurrens om Jockes tid. Sedan ett par år studerar han heltid till byggnadsingenjör på Linköpings universitet och nu har han också blivit pappa.

”Med Jocke borta blev det svårare än vi hade tänkt oss” sa Dolphins tränare Adnan Chuk till NT efter bortaförlusten i Östersund den 2 mars.

Artikelbild

| Den 8 mars blev Jocke och Emma föräldrar till Juni.

– Vi visste inte om förlossningen skulle sätta igång så jag hoppade över den matchen. Sedan hade vi hemmamatch mot Borås samma dag som Juni föddes. Hon föddes klockan tolv på dagen och matchen var sju på kvällen. Att spela då, det fanns ju liksom inte, säger Jocke.

Dolphins förlorade ännu en gång.

Hemma i lägenheten på Kungsgatan i Norrköping vaknar Juni till när vi suttit och pratat en stund och får komma upp i mamma Emmas famn.

– Att bli förälder är en häftig upplevelse, säger Jocke vid köksbordet. Och man vill inte försumma barn när de är små.

Artikelbild

| Basket är inte allt här i livet. Jocke Kjellbom gillar god mat och fixar gärna till något lite extra köket.

Han försöker sy ihop sina dagar så gott han kan. På frågan hur en vanlig dag ser ut svarar han med ett skratt:

– Det vill du inte veta!

Artikelbild

| Joakim Kjellbom är 213 centimeter lång, men inom basketen finns det de som är längre.

Jocke går upp tidigt och åker till universitetet, Campus Norrköping. Han slutar vid tolv för att träna med Dolphins mellan ett och fem på eftermiddagen. En eller ett par gånger i veckan är det också match på kvällen, ofta på annan ort.

Eftersom studierna är på heltid måste han ta igen den förlorade eftermiddagen på något sätt, och i regel fungerar det att göra upp en plan med respektive lärare.

Artikelbild

| Juni, bara någon månad gammal.

– Vi äter middag tillsammans på kvällen och sen måste jag sätta mig en stund med böckerna. Det som är svårast att lösa är om vi har grupparbeten på eftermiddagarna.

Kanske är det här Jockes sista säsong i Dolphins. Det sa han efter förra säsongen också men då var han ännu inte förälder. Nu fyller han 40 och känner att det är dags för en ny fas i livet.

Artikelbild

| Den 8 mars blev Jocke och Emma föräldrar till Juni.

– Tränandet börjar ta på krafterna, säger han och reser sig för att hämta varsin kaffekopp.

Jocke Kjellbom är lång. Riktigt lång, 213 centimeter. Det är högt i tak i lägenheten så det är ingen fara för huvudet. Men när vi ska ta en porträttbild måste jag ställa mig på en pall.

Artikelbild

| Som fotograf får man stå på en pall för att nå upp till 213 centimeter långe Jocke Kjellbom.

Det är sällan han behöver titta upp mot någon annan människa men inom basketen finns de som är längre.

– Jag är inte längst i ligan men jag tror jag är äldst.

Han sköt i höjden sent. Först under gymnasiet blev han lång på riktigt och nådde sin slutliga längd i tjugoårsåldern.

Då hade han redan ägnat många år åt olika idrotter hemma i Sundsvall. Men inte basket, det var ännu ingen stor sport i staden.

– En kompis farsa var baskettränare och tjatade på mig att jag skulle börja och då var jag 18–19 år.

Jocke fick snart ett stipendium till en USA-resa och tillbringade fyra år på college i Kentucky, Kalifornien och Arizona.

– Basketen är jättestor där. Första matchen var en omställning, 13 000 på läktarna var långt ifrån det man var van vid från Sundsvall.

Där om inte förr grundlades Jockes vana vid fulltecknade dagar. Ett träningspass på morgonen, sedan skola i åtta timmar och så tre timmars träning efter det. Och matcher förstås.

Tillbaka i Sverige spelade han i Sundsvall Dragons och två säsonger i Georgien innan ett telefonsamtal från Norrköping förändrade saker och ting.

– Det var Dolphins klubbdirektör Bosse Sundberg som ville värva mig. Han sa att Kenny Grant, en av mina bästa kompisar, också skulle komma om jag tackade ja. Så då gjorde jag det.

Nu har han varit Norrköpingsbo i elva år och trivs bra i stan. Men att köpa kläder här, det är bara att glömma. I alla fall när man är 213 centimeter och har skostorlek 51.

Att Emma jobbar i klädbutik hjälper inte. Han måste beställa allt.

– Eller så handlar jag när vi är i USA, där finns ju det mesta till alla sorters människor.

Både han och Emma gillar att resa, oftast blir det USA eller Europa. Mat och vin hör också till livets goda i det här hemmet. Jag frågar vem som oftast står vid spisen.

– Emma är bäst när det gäller pasta, svarar Jocke.

Emma som sitter med Juni i ett angränsande rum flikar in:

– Jag är nog bättre på vardagsmaten och du på finmaten.

– Jo, så kanske man kan uttrycka det, säger Jocke.

Från idrottssammanhang är han känd för att vara en vinnarskalle. Att förlora är inte Jocke Kjellboms grej, det kan Emma intyga.

– Förr var han hemsk att ha att göra med efter en förlust. Nu är han mycket bättre på det, att glömma och gå vidare.

Jocke:

– Jag gillar fortfarande inte att förlora. Men ja, det var värre när jag var yngre. Det är svårt att motivera sig om man inte har det där lilla extra i sig. Det gäller även utanför idrotten.