Birgitta Meurling hade femton minuter och allas blickar på sig. Klockan var tjugo i två på tisdagseftermiddagen och professorn i etnologi vid Uppsala universitet gjorde sig redo att hålla sin installationsföreläsning.

Det var den 1 mars i år som den 48-åriga studierektorn och universitetslektorn utsågs till befordrad professor vid etnologiska avdelningen. I dag är hon en av 68 professorer som ska installeras under högtidliga former, men först var det dags för den obligatoriska föreläsningen om ett fritt valt ämne.

Hon hade åtskilligt att välja på. Under drygt 25 år har Birgitta Meurling ägnat sig åt studier av människan som kulturvarelse och kommit i närkontakt med tunga, komplexa frågor som ätstörningar och kön, makt och våld.

- Men nu ville jag prata om något roligt.

Nya tider
Dit hör kön, kropp och kläder, allt klätt i prästkappa eller varför inte - en blommig prästklänning? Hon har gett sitt kvartslånga föredrag namnet Med ledig elegans med tillägget Kön, kläder och performance på den kyrkliga arenan och bygger på ett antal intervjuer som hon gjort med både kvinnliga och manliga präster.

- Och jag som trodde att jag var färdig med den prästerliga gärningen, säger hon smått roat.

Icke så. Än en gång återvände prästens dotter till fadershuset.

Pappa Hans Meurling var kyrkoherde i S:t Olai medan mamma Barbro var språklärare på Källvindsskolan.

Deras enda barn fick se hur hennes mor slets mellan dubbla förväntningar och kravet att försöka uppfylla två roller på en och samma gång.

Det var 60-tal, prästgården var riven och nya tider nalkades. Prästfrun Meurling blev en av de första "som envisades med att yrkesarbeta", som hennes dotter formulerar det.

Uppsala
Våren 1982 satte Birgitta studentmössan på huvudet, efter tre år på De Geergymnasiets humanistiska linjes halvklassiska variant och begav sig samma höst till Uppsala.

- Jag var studieintresserad, jag var helt inriktad på att läsa vidare.

Kanske skulle hon bli något med språk, kanske skulle hon jobba på museum.

Hon valde kulturvetarlinjen. Tre år senare fick den färska filosofie kandidaten en oväntad fråga.

- Jag blev tillfrågad om att bli doktorand. Jag blev kvar på etnologiska institutionen. Sen har det rullat på.

Ämnet för de kommande doktorsstudierna fick hon själv bestämma.

"Sarons liljor"
- Jag kom fram till att jag ville skriva om prästfruar, de kunde vara värda en mässa de också.

Då levde inte längre hennes egen mamma, hon dog när Birgitta var 20 år. Men pappa Hans, som levde fram till 1997, kunde stolt följa sin dotters akademiska karriär.

Den 15 november 1996 disputerade hon med avhandlingen Sarons liljor? En etnologisk studie av prästfruars könskonstituering.

Slutsatsen blev att den manlige prästens gärning inte var att betrakta som ett yrke utan som ett kall, ett faktum som påverkade inte bara honom.

- Frun och familjen fick anpassa sig mycket.

Själv har hon lyckats kombinera den akademiska karriären med livet som tvillingmamma. Maken Thomas och 18-åringarna Alexander och Victoria är givetvis på plats inte bara under den högtidliga installationen i universitetets aula utan också på den ståtliga banketten på slottet.

Sen är det vardag igen. Det har professor Meurling rakt inget emot. Tvärtom. Sitt ämnesval har hon aldrig ångrat.

- Jag har aldrig längtat efter att göra något annat.