Vi ses på katthemmet som ligger i en gammal sjukstuga på F13-området. Innan Elin började som volontär hade hon ingen aning om att det fanns så många hemlösa katter.

– Det är att få se dem få ett nytt hem som driver mig att göra det här. Ibland kommer ägarna tillbaka för att berätta vilken underbar katt de fått. De visar bilder och frågar om jag kommer ihåg den, och det gör jag oftast, säger hon.

När en ny katt kommer till hemmet kollar de först om den är id-märkt eller om den är anmäld som saknad.

Artikelbild

| Kattungar. Chanti och Chaban föddes på Fiahemmet.

– Ibland hittar man ägaren och det är ju jätteroligt, säger Elin.

Om inte så sätts katten i karantän på övervåningen. Parasiter, skabb och löss är vanliga åkommor och när katterna är färdigbehandlade får de flytta en trappa ner och dela rum eller bur med andra.

Varannan vecka kommer veterinärer från klinikerna i Norsholm och Kneippen hit och besiktigar katterna. Veckan där emellan tar volontärer med sig katter till klinikerna för operationer och andra nödvändiga behandlingar.

Som mest kan det vara 50 katter i huset. Några är omplaceringskatter, men många är hittekatter och har okänd bakgrund. Alla får ett eget namn när de kommer till Fiahemmet.

Artikelbild

| Karantän. Billy Boy väntar på att bli friskförklarad.

– Ofta blir det ett namn på första bokstaven på området eller gatan där de hittades, och kattungar döper vi efter mammans första bokstav.

Elin berättar också att alla katter som kommer hit får ett hem till slut, även om det kan ta lite tid ibland. Är de gamla eller har skador som inte går att åtgärda så adopteras de inte bort, utan får i stället bli fodervärdskatter.

Artikelbild

| Lekvänligt. Monica får vara mellan golv och tak.

När vi ses är Elin fodervärd för två stora katter och fyra kattungar. Det innebär att de ägs av Fiahemmet, som också står för veterinärvård om det skulle behövas.

– Jag ger dem husrum, mat och kärlek, säger hon.

Artikelbild

| Salome. I väntan på ett nytt hem.

Elin har även en katt som är hennes egen. Den har hon haft i ett och ett halvt år nu, det var först då hon kände att hon hade ekonomiska möjligheter att bli kattägare. Längtat hade hon däremot gjort ända sedan hon var liten, men när hon bodde hemma hos sina föräldrar var det omöjligt att skaffa katt då hennes pappa är allergisk.

Under en period då Elin var arbetslös fick hon ha praktik på Fiahemmet en gång i veckan. Sedan dess har hon varit volontär och nu är hon även vice ordförande. Hon jobbar ett eller två pass i veckan, som börjar med att hon går ett varv och städar, gör rent i lådorna och ser till att alla har mat och vatten.

Artikelbild

| Fiahemmet. När Elin Yngvesson städat och fyllt på mat och vatten brukar hon umgås och leka med katterna. Här med Bilbo.

– Sedan umgås man och leker med katterna. Vissa är lite skygga så dom får man jobba lite extra med.

Elins händer är fulla av små klo-formade ärr, blandat med färska rivmärken.

– Det gör inte ont, jag är så van, säger hon och skrattar.