– Jag tycker om att jobba med människor. Om det här bara hade handlat om musik skulle jag inte kunna hålla på med det, säger Emil.

För några år sedan kände han att det blev för mycket av det ena och för lite av det andra. Efter att ha arbetat som kyrkomusiker ända sedan gymnasietiden hamnade han i en återvändsgränd där han ifrågasatte vilken nytta han egentligen gjorde med sitt arbete. Arbeta med musik, vilken skillnad gör man då för andra människor?

– Jag tog tjänstledigt och började läsa juridik. Och jag blev nämndeman i tingsrätten, det var ett sätt att få en inblick i rättssystemet. Men jag upplevde efter ett tag att många som hamnar i tingsrätten redan är ”inne i hjulet”. Det behövs insatser i ett tidigare skede, inte minst när det gäller missbrukare.

Artikelbild

| Emil Holmberg har spelat orgel sedan han var barn. En rolig sak var att den låter mycket om man gasar på lite.

Emil ville hellre jobba förebyggande. Han valde att gå tillbaka till arbetet som kyrkomusiker men med kravet på sig själv att få musiken att påverka människor, att beröra och skapa engagemang.

– De sammanhang som musiken skapar är jätteviktiga, säger han.

I höstas organiserade han en konsert på temat ”Let there be peace” på FN-dagen med fokus på FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling. Där medverkade bland andra hans körprojekt S:t Olofs körverkstad och S:t Olofs vokalensemble.

– Körverkstan är en satsning för att få flera att prova på kör och är uppdelad i två grupper. Må bra-kören är som ren friskvård. Man mår bra av att sjunga tillsammans och där kan du komma och gå lite som du vill. Sedan finns en fördjupningskör med mera noter och stämsång för den som vill ta ett steg till.

Artikelbild

| En grupp musiker från Lunnevads folkhögskola ska spela på lunchkonserten och Emil hjälper dem tillrätta.

Emil leder också en vokalensemble som medverkar på konserter, och som ett extrauppdrag håller han i studentkören Skön (Studentkören i Norrköping) som fyller 20 år i år och firar med konsert under våren.

Ett annat sammanhang där Emil är inblandad är lunchkonserterna i S:t Olai kyrka som hålls varje torsdag och avslutas med sopplunch. Ibland spelar han ensam, ofta ackompanjerar han andra musiker och sångare och andra gånger har han enbart bjudit in musikerna utan att själv medverka.

Artikelbild

| ”Det är mycket musik i mitt liv men jag är ingen musiknörd” säger Emil Holmberg.

– Jag försöker också få hit unga musiker från De Geergymnasiet, Kulturskolan och musikklasserna. Det kan bli alltifrån klassisk musik till folkpop.

Den 21 mars ser ut att bli en svårplanerad lunchkonsert. Då ska han improvisera tillsammans med SON-violinisten Tanja Kaitaniemi. Sådant blir han inte nervös av, det kan han snarare bli av att ha en halvtimme som är helt reglerad av noter.

Artikelbild

| Emil Holmberg har spelat orgel sedan han var barn. En rolig sak var att den låter mycket om man gasar på lite.

– Orgelnoter är ju ofta på tre notsystem. Det kan vara en verklig hjärngympa. Men jag tycker om att både spela noterad musik och musik som är gehörsbaserad. Som kyrkomusiker behöver man kunna båda. Det kan ju hända inför en begravning till exempel att det finns önskemål om att jag ska spela en viss låt som inte finns på noter. Så det gäller att kunna improvisera och anpassa sig efter stunden.

Vi sitter en våning upp i S:t Olai kyrka och pratar, i ett rum bakom den stora orgeln. Hit drar sig Emil undan ibland när han behöver sitta i lugn och ro med något, datorn till exempel.

Artikelbild

| Emil Holmberg har spelat orgel sedan han var barn. En rolig sak var att den låter mycket om man gasar på lite.

Ute i den stora kyrksalen värmer fyra musiker från Lunnevads folkhögskola upp inför dagens lunchkonsert. Musiken letar sig in till oss där vi sitter.

– Jo, det är mycket musik i mitt liv men jag är absolut ingen musiknörd. Ofta är det skönt att inte ha någon musik alls på hemma, och det är inte så att jag har en massa orgelplattor. Lyssnar jag på något så är det ofta efter att någon tipsat om en artist, och det kan vara högt eller lågt.

Emil har spelat sedan sexårsåldern. Han var det första av de fyra syskonen som på allvar intresserade sig för pianot som mamman hade köpt.

Att det blev orgel berodde kanske på att hans pianolärare på kommunala musikskolan var kantor.

– Jag gillade tidigt att kompa när andra sjöng, det gör jag fortfarande. Där upptäckte jag att orgeln var ett väldigt användbart instrument. Och så var det ju kul att även en liten orgel har ett så stort sound om man gasar på lite.

Eftersom Emil var samhällsintresserad hade han tänkt läsa juridik eller statsvetenskap, men han följde rådet att bli kantor. Och fick jobb direkt efter utbildningen.

Sedan har han vidareutbildat sig i Stockholm till organist, till körpedagog i Örebro och nu går han en masterutbildning i musik i Örebro samtidigt som han arbetar.

– En bra sak med att plugga är att man får redskap att analysera vad man håller på med. Att kunna zooma ut lite.

Vad är din största drivkraft som kyrkomusiker?

– Framför allt leder jag ju körer och där är det så fantastiskt när man får folk att göra saker de inte trodde att de kunde. Det går jag igång på. Att få människor att tro på sig själva.