Den 10 april 1977 intervjuades Sven Andersson i Norrköpings Tidningar. Artikeln inleddes så här:
”När förste polisassistent Sven Andersson gjort sin 40 timmars arbetsvecka i statens tjänst och sedan summerar den tid han lägger ned på frivilligt arbete under samma vecka, kommer han fram till det smått sensationella att han offrat lika mycket tid på idealiteten som på jobbet.”
Hans stora engagemang inom idrotten var anledningen till att Lions Club i Finspång utsåg honom till 1977 års stipendiat ”för osjälvisk insats i mänsklig fostran”.
Sven Andersson föddes den 15 november 1922 och växte upp i Sonstorp, väster om Finspång.
Redan som liten pojke fick han sin första fotboll. Han började spela i Sonstorps IK och kontaktades så småningom av Nalle Halldén i IFK Norrköping, som undrade om han ville komma och provspela. Men andra världskriget kom emellan och när Sven Andersson var tillbaka efter två års beredskapstjänstgöring fanns inte längre någon plats i Norrköpingslaget.
Han spelade genom åren i bland annat Finspångs AIK och var där med och startade både ishockey- och konståkningssektioner. Skärblacka IF var en annan klubb han spelade mycket i, bland annat som oldboy.
1960 gick han med i Östergötlands fotbollförbund och var ordförande där under tolv år, från 1977.
I Östergötlands idrottsförbund satt han som ordförande i elva år. Damfotboll var en fråga som Sven Andersson engagerade sig i, liksom ungdomsverksamhet.
Till yrket var Sven Andersson polis. Han började sina bana 1949 i Finspång. 1961 kom han som platschef till polisen i Skärblacka.
”En stor tillgång i mitt arbete har varit att jag varit igenkänd av alla ortsbor och deras barn. Alla har respekterat min uniform och förstått att vi varit vänner även när jag skött mitt jobb. En vän lyssnar man på”, sa han i en NT-intervju den 3 juni 1985 inför sin pensionering.
Hur han under alla år klarat av att jobba heltid och på fritiden lägga lika mycket tid på idrotten, det förklarade han med det stora stöd han hade hemifrån av hustrun Alfhild.