Färgstarke Federico i fin form

-Jag har levt ett hårt liv i min ungdom, säger Federico Winqvist Estrada med rötterna i Mexico, numera bosatt i Finspång. Han radar upp det ena efter det andra, som skulle få vilken förälder som helst att tappa besinningen. Eller få problem med hjärtat, av ren nervositet.Som 15-åring, när han var på studieresa i Frankrike, hoppade han av planet som mellanlandat.-Jag stannade kvar i Paris i tre dagar. Pengarna jag hade kvar gick till hotellrum. Åt gjorde jag knappast, minns han. Att det blev en avhyvling efteråt, minns han också. På flygplatsen i Jönköping stod föräldrarna och väntade. Hans styvpappa var svensk och familjen var på besök i hans hemstad under sommaren. När Federico sent omsider återförenades med föräldrarna hade han också hunnit med en övernattning i Malmös ruggiga hamnkvarter.Det var nyfikenheten och viljan att se sig om i världen som fick in honom in på konstnärsbanan. Efter gymnasiet hemma i Mexico City, hamnade han i Linköping .-Jag ville ta ett sabbatsår och bestämde mig för att åka till Sverige. "En kupp"
Sabbatsåret blev till en "kupp", tillägger han och plirar med ögonen. Han hade sökt in på en konstskola med utbildning under två år. Och kom in direkt. De två åren plussades på med ytterligare två år som lärare. Och han blev kvar i Sverige.-Allt tack vare konstnären Bertil Andersson. Han blev som min far, säger Federico och återkommer till sin uppväxt. Han berättar om saknaden efter en närvarande pappa.-Min styvpappa var jämt ute och reste, det kändes inte som att han hade tid med mig, säger han.Federicos konstnärliga talang skapade ringar på vattnet och han blev den yngsta - 26 år gammal - att ställa ut på länsmuseet i Linköping. Han placerar sin konst i det koloristiska, expressionistiska facket.-Efter det gick det hur bra som helst. Jag fick stipendium och sålde massor av konst, säger han. Men sedan tog det stopp.-Jag upptäckte att folk inte köper hur mycket som helst, att jag liksom mättade marknaden, tillägger han med ett skratt. Istället började han att undervisa.-Det var då jag märkte att barnen inte lärde sig att teckna. Ämnet bild var mer pyssel. Jag ville lära dem hantverket, säger han.Tillbaka i skolan
Federico startade en egen firma. Han åkte runt på skolor och utbildade elever, även dem med begåvningshandikapp, och lärare. Efter lite omvägar är han nu tillbaka i skolans värld igen. Den här gången som bildlärare på Nya Munken i Linköping. Tjänsten kombinerar han med det andra stora intresset i livet. Musiken.-Jag skriver texter, spelar gitarr och sjunger. Vilken typ av musik? Som Leonard Cohen. Jag utgår alltid från det upplevda och skriver inte för att enbart passa mottagaren. Nästa år satsar Federico Winqvist Estrada på en större utställning i Jönköping där även musiken kommer att få stort utrymme. Då släpper han en skiva, som producerats av Ronnie Roos från gruppen Liverpool.-Jag kommer också att uppträda under vernissagen. Det här är en hyllning till min nu avlidne styvfar. Jag hann liksom aldrig säga allt jag ville till honom, säger Federico.Han har själv fyra barn. Två äldre döttrar på 23 respektive 21 år och så de 11-åriga tvillingarna. -Barnen och min fru Susanne betyder enormt mycket för mig. Jag älskar att sitta vid matbordet med hela min familj och jag vill gärna se den växa, säger han. Familjen är också i centrum på 50-årsdagen som han firar imorgon. Det blir ett något annorlunda firande. Men det har sin förklaring.-Jag älskar tecknad film, därför har jag bjudit familjen på Råttatouille. Efteråt går vi på restaurang.Och i december åker hela familjen till Mexico City.

Färgstarke Federico i fin form

Genom hårt arbete hittar man sin palett. Visdomsorden kommer från Federico Winqvist Estrada, konstnären som gått från omedgörlig tonåring till stadgad familjefar.