Nu hade över två miljoner kronor mödosamt tvättats rena med hjälp av aceton och vatten.

I mer än 20 år har berättelsen om Militärligan skavt i Stefan Thunberg. Han är den fjärde brodern i syskonskaran som utgjorde ligans kärna, men han deltog aldrig själv i de hänsynslösa rånen. Arbetet med romanen ”Björndansen” har hjälpt honom att förstå sin egen familjs historia.

– Om inte banden hade varit så täta mellan oss bröder hade jag nog inte haft ett så stort behov av att försöka förstå vad som hände genom att berätta om det, säger Stefan Thunberg.

Artikelbild

| Stefan Thunberg.

Han var själv inte med när Militärligan utförde trippelrånet i Ullared 1992, men var väl medveten om brödernas kriminalitet. De tvättade sedlarna, som beskrivs i romanen, såg han med egna ögon under ett besök hos sin bror.

En fullständigt absurd upplevelse, jovisst, men för honom framstod det inte som så märkligt. Uppväxten i en oerhört tajt familj, präglad av en våldsam far hade förskjutit gränserna mellan det ”normala” och det ”onormala”.

– Jag kunde i princip komma hem till min storebror när de planerade ett rån.Självklart tänkte jag vid nåt tillfälle att jag skulle kunna gå till polisen, för att få ett stopp på det. Tanken på att det kunde gå åt helvete fanns där, men jag tror inte att jag någon gång övervägde att göra det av moraliska skäl. När man är uppfostrad som vi är – att aldrig, aldrig någonsin ange någon i familjen är det omöjligt, säger han.

Det har tagit många år innan ”Björndansen” kunde skrivas. Tillräckligt mycket tid måste förflyta, menar Stefan Thunberg. Dessutom ville han hitta en skrivarpartner som kunde hjälpa honom att förlösa berättelsen.

Artikelbild

| Anders Roslund.

För två år sedan började han jobba tillsammans med Anders Roslund, som just tagit en paus i sitt samarbete med deckarkollegan Börge Hellström. Firma Roslund & Hellström blev i stället Roslund & Thunberg.

I Anders Roslunds skrivarlya har skrivprocessen lämnat tydliga märken. I ena hörnet av köksgolvet har färgen under årens lopp skrapats bort av den stol som Stefan Thunberg suttit på. Ömsint kallar de varandra för ”maratonlöparen” och ”hockeyspelaren”, för att de har så olika personligheter. Roslund är den sege, outtröttlige, Thunberg den explosive, energifyllde.

Under arbetets gång har de lärt känna varandra utan och innan – och identifierat gemensamma smärtpunkter. Båda är uppvuxna med våldsamma fäder, båda valde aktivt att inte upprepa mönstret. ”Björndansen” handlar om familjemedlemmarna som reproducerade våldet i form av en serie brutala bankrån under åren mellan 1991 och 1993. Romanen berättar fritt om Thunbergs familj. Men det finns ingen person i boken som är baserad på Stefan själv.

– Jag finner en trygghet i att stå lite vid sidan av och betrakta. Jag är inte så bekväm med att sätta mig själv i centrum, säger han.

Att skriva en dokumentär bok, eller ett filmmanus var inte aktuellt, tanken var hela tiden att skriva en roman fritt baserad på händelserna kring rånarligan.

– Man kommer mycket närmare sanningen genom att använda lögnen – och dessutom kommunicerar man med fler, säger Anders Roslund.

Stefan Thunberg är den näst äldsta brodern i syskonskaran och har en mycket nära relation till sina syskon, även efter de långa fängelsestraff som de fick avtjäna. Hur kommer det sig att han själv aldrig deltog i rånen?

– Jag tror att det handlar om att jag i grund och botten aldrig har varit intresserad. Jag hade kommit in på en konstskola i Stockholm och var inte en del av den världen, var inte en naturlig del av de här samtalen och idéerna. Men jag var 21–22 år och ska inte sticka under stol med att när jag upplevde det adrenalin som de delade efter brotten så var det som att de hade sett en film som jag inte hade sett men kanske ville se.

Har ni haft några moraliska betänkligheter under projektets gång?

– När jag började läsa förundersökningen fick jag ångest som hade mycket med brottsoffren att göra. När man började läsa deras berättelser blev det otroligt jobbigt. De människor som var där fick ord, röster och känslor som var specifika, säger Stefan Thunberg.

– Det är viktigt att inte glorifiera brotten. Det går inte att skriva om man inte försöker att regelbundet tala om att här fanns det riktiga offer, förtydligar Anders Roslund.

De starka familjebanden är romanens hjärtslag, menar författarduon. Men vad tycker bröderna Thunberg om ”Björndansen”?

Anders Roslund betonar att det var ett krav från hans sida att de inte på något sätt skulle vara inblandade i skrivprocessen. Syskon­-en fick vänta på att läsa manuset tills det var färdigskrivet.

– Cirkeln var sluten där också, det var nästan på dagen 20 år efter att de åkte dit. Jag vill inte berätta vem som reagerade hur, men det var ett spann på reaktionerna från avsky till djup förståelse för varför den skrevs. Men det var ingen som sade ”Wow, vilken cool historia”, säger Stefan Thunberg.