Ingo - vår tyngste världsmästare

Matchen är för alltid inskriven i världsidrottens historiebok.Det var den 27 juni 1959, då Ingemar, eller "Ingo" som han kort och gott kallats, besegrade dåvarande världsmästaren Floyd Patterson på knockout på Yankee Stadium i New York. Sveriges Radio vägrade direktsända matchen, som enligt rådande tidsanda betraktade som "omoralisk". Istället sändes matchen via Radio Luxemburg. Man gissar att runt tre miljoner svenskar följde sändningen, 15000 göteborgare hade beställt väckning via Televerket, vars växel brakade ihop.Tolv minuter i fem på morgonen bröt domaren matchen i tredje ronden Sverige hade fått sin förste och hittills ende världsmästare i tungviktsboxning. I Svenska Dagbladet berättas om hur 25000 människor skockades på ett fullsatt Ullevi för att ta emot Göteborgssonen som anlände med helikopter vid hemkomsten.Ingofebern svepte fram över landet och förvandlade den 26-årige stensättaren till en ikon. Slutade plötsligt
Det var många, både i Sverige och utomlands, som hoppades att få följa en lång karriär, men Ingo slutade sina dagar i ringen plötsligt och abrupt. Efter att han den 21 april 1963 besegrat engelsmannen Brian London lade Ingo av. Och ingen kunde övertala honom att fortsätta.Inte verkade det heller vara något som han saknade. Ingo har aldrig varit speciellt intresserad av boxning, berättar sonen Thomas. -Han kollade aldrig på boxning. Han gjorde det han gjorde för att det var en möjlighet att tjäna pengar och få ett bra liv. Det var ju det som drev honom. Han var väldigt ärlig med det, redan från början.Ingo hade börjat träna boxning redan som 13-åring i Redbergslids BK. "Det var min far som intresserade mig för boxning. Eftersom jag visade stora anlag från allra första början blev jag kvar", har bergsprängarsonen själv berättat. Han gissade att han nog blivit bra i vilken idrott som helst, han spelade fotboll som grabb i Gais pojklag, fortsatte senare med tennis och golf och blev en flitig motionär. Ingo hade bestämt sig för att klara av åtminstone ett maratonlopp. "Tio maror blev det genom åren", kunde han stolt konstatera.Skadad på skidor
Dessutom kämpade han sig runt i Vasaloppsspåren. Och det satte sina spår. "Jag fick inga bestående men när jag boxades. Den svåraste skadan i min idrottskarriär fick jag när fastnade med skidan i en rot före starten i Vasaloppet. Då föll och skadade jag min högeraxel."Som boxare hade han gjort sig känd för att alltid vara väl förberedd och analysera sina motståndare. "Det gäller att vara först, eller rättare sagt, att föra matchen. Det går igen i allt. I affärer, i idrott och om man ska plocka upp en tjej", har han förklarat.Proffsdebut 1952
Som amatör gick han 71 matcher och vann 61 av dem. Han debuterade som proffs 1952 och det var i sin 22:a proffsmatch som han mötte titelhållaren Floyd Patterson och vann på knockout. Allt som allt blev det 28 proffsmatcher, han vann 26 av dem, varav 17 på knockout, innan han 1963 lade handskarna på hyllan.När Ingo slutade boxas så var det inte tal om att sitta i publiken på några boxningsgalor. Han njöt av livet, reste mycket, drev hotell i Florida och hade ett tag inte mindre än tre hem: i Florida, på Mallorca och på Dalarö i Stockholms skärgård. Familjen har alltid varit viktig för honom, och han har alltid månat om en bra kontakt med alla sina barn.Men livet har förändrats mycket på senare år. För ett drygt decennium sedan fick han en Alzheimerliknande demens, och han lever idag på ett demensboende utanför Göteborg. Till det yttre är han sig lik, men han kan inte längre ta hand om sig själv. Han har svårt att föra ett samtal och korttidsminnet är borta, berättar sonhustrun Susanne Reihell Johansson, som själv arbetar med dementa."Glimten i ögat"
-Men fortfarande har han glimten i ögat och kan komma med lite inlägg i samtalet. Han mår bra i sin sjukdom, kan man sägaDe konstaterar båda att demens främst är en anhörigsjukdom. När den är så långt gången som den är för Ingemar nu så är det svårast för de närstående. Själv verkar han lugn och tillfreds. Han får bra omvårdnad, och har fortfarande tillräckligt med igenkänningsförmåga för att skina upp när han får besök av sina nära och kära.Om det är boxningen som ligger bakom sjukdomen kan man bara spekulera i, säger de båda. De finns inga bevis på vare sig det ena eller det andra.Kvicktänkt
-Men pappa har ju varit den mest kvicktänkta och repliksnabba personen jag känt, tills han drabbades av sjukdomen när han var runt 60. Den borde ha kommit lite tidigare, om den hade att göra med hjärnskador på grund av slag mot huvudet, säger Thomas.Hur det nu än är med den saken - Ingemar Johansson är fortfarande berömd för sin seger på Yankee Stadium.För fem år sedan valdes han in i boxningens Hall of Fame i USA. Ingo må ha försvunnit från den offentliga arenan sedan länge. Han kommer ändå alltid att vara en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna.

Ingo - vår tyngste världsmästare

När Ingo slog till höll hela Sverige andan. Midsommarnatten 1959 fick vi vår mest tungt vägande världsmästare.