Det går inte att ta miste på att kärleken fortfarande spirar mellan Sixten och Anna-Maria Magnusson
i Gryt. Trots att de har varit gifta i sextio år fylls rummet med skoj och fniss när NT hälsar på.
-Jag hade inte tänkt mig att gifta mig med en bonde, säger Anna-Maria.
Hon är själv uppvuxen med lantbruk och vet hur mycket arbete som krävs. Trots det var det bonden Sixten som hon föll för och varit hans hustru
i sextio år.
Skjuts på sparken
Det hela började egentligen då Sixten en vinterkväll skulle skjutsa Anna-Maria hem på sparken. Hon bodde då på Hosums Björngård som ligger fem kilometer utanför Gryt.
- Jag var bara 13 år då, säger Anna-Maria.
- Ja, men det var ju när du jobbade på ålderdomshemmet som det blev riktigt på allvar, fyller Sixten i.
Hon började arbeta på ett ålderdomshem i Gryt när hon var 17 år. Han var den som körde ut mjölk.
- När han kom försökte jag vinka åt honom och han såg mig!
Då tänkte Sixten att han kanske slår till en dag.
När de semestrade på tandemcykel runt Östergötland år 1950 passade de på att förlova sig. Ringarna köpte de i Motala innan det bar iväg till Omberg.
- Vi hade bestämt att vi skulle byta ringar dagen efter men Anna-Maria kunde inte hålla sig. När klockan var strax efter tolv på natten fick jag ta upp dem och vi förlovade oss, säger Sixten.
Tackceremoni i kyrkan
Den 22 juni 1951 gifte sig Anna-Maria och Sixten Magnusson. Önskan om ett kyrkbröllop gick inte att uppfylla utan det blev i stället bröllop på gården.
- Det var pappa som inte ville, säger Anna-Maria.
Hon hade redan fått ett barn och hennes pappa tyckte därför att det var olämpligt med ett kyrkbröllop. Då gav Sixten Magnusson ett löfte till sin nyblivna hustru. Någon gång skulle de ha en kyrkceremoni och i onsdags förra veckan var det dags.
Med häst och vagn bar det iväg till kyrkan i Gryt. Sixten hade samma frack och höga hatt som när de sa ja till varandra första gången för sextio år sedan.
Som ingångsmusik i kyrkan hade de sången Där björkarna susa, sjungen av Madelene Ottosson.
Framme vid altaret höll de varandra i händerna och tackade varandra för åren som har gått. Sixten berättar vad han sa i kyrkan:
- Jag Sixten, bonde
i prästgården, tackar dig Anna-Maria från Björngården för att du ville bli min fru, trots att du i tonåren hävdade att du aldrig skulle gifta dig med en bonde.
Kärlek är naturligt
Präst var Andreas Danielsson och de fem brudnäbbarna var parets barnbarnsbarn.
Efter kyrkan gick alla gäster till Kyrkoherdebostället i Gryt, där deras dotter nu bor, för att dricka kaffe.
- Så nu har du fått ditt kyrkbröllop, säger Sixten till Anna-Maria. Det var 125 personer som kom och ville fira.
Under deras sextio år som gifta har de aldrig funderat på att skiljas.
- Det har inte funnits på tapeten, säger Sixten.
Han menar att det inte är någon större skillnad på kärleken nu som när han gifte sig med sin fru.
På frågan om hur de
har kunnat hålla ihop så här länge svarar Anna-Maria:
- Det är väl naturligt! Jag är fortfarande kär och kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Anna-Maria berättar att livet som bonde och bondhustru inte alltid har varit så lätt.
Det har varit ett pusslande med mjölkning, matlagning och diskning. Hennes favoritsysselsättning på gården var att köra traktor.
- Fick jag köra traktor så var jag glad! Jag köpte mig till och med en egen, skrattar Anna-Maria.
Deras barn var också till stor hjälp. De arbetade på gården efter skoltid när det var dags att skörda.
Fyra generationer
Efter att de sålde gården år 1980 har de inte saknat sysselsättning. Anna-Maria började arbeta på ålderdomshemmet igen och Sixten åkte runt och hjälpte folk kring Gryt.
Sixten tycker om att motionera. När han för två år sedan körde Vasaloppet, på sin födelsedag, var han bland de äldsta.
- Jag har cyklat Vätternrundan också. Sju gånger.
Han siktar på att köra Vasaloppet år 2014.
- Det ska bli kul för då kan vi vara fyra generationer i spåret.