Sedan fyra år driver hon tillsammans med andra eldsjälar i föreningen Good News Norrköping, projektet En jul för alla, där julmat och klappar samlas in från butiker och privatpersoner för att slutligen nå socialt utsatta familjer i Norrköping.

Det hela började med att restauranger i staden hörde av sig till Ronja och ville skänka överbliven mat från sina julbord till behövande, något livsmedelsreglerna satte stopp för.

– Men där väcktes tanken. Det fanns lyx och överflöd i ena änden och ett stort behov i den andra.

Artikelbild

| För Ronja Kyndel känns det naturligt att hjälpa andra och ta ställning för allas lika värde.

Nu samlar Ronja och ett antal volontärer in matkassar och gåvor från olika butiker och privatpersoner i staden. I år samlas julklappar in från och med den 7 december. Då kan den som vill komma till Best Western Princess Hotel och lämna ett inslaget paket, uppge vilken ålder och vilket intresse gåvan passar för och så når den barn i familjer som inte har råd att köpa egna presenter.

Förra året fick de in 400 julklappar.

– Det är fint att se att Norrköpings civilsamhälle sluter upp och stöttar varandra när det verkligen gäller, säger hon.

En sorglig utveckling är däremot att även behovet av stöd hela tiden ökar. Första året hjälpte de 20 familjer, förra året var antalet familjer som behövde hjälp det dubbla och Ronja räknar med ännu fler i år.

– En del i det hela är såklart att fler känner till att vi finns, men det märks också att antalet familjer som lever på gränsen blir fler.

– För dem blir julen en stress över att inte ha råd med paket och julmat.

Det är framför allt barnfamiljer som behöver stöd, men till exempel pensionärer är en växande grupp.

Vi träffas på ett café mitt i stan. Det är förmiddag och fortfarande ganska få människor i rörelse. Plötsligt glipar Ronja på gardinen till fönstret som vetter ut mot gatan.

– Oj! Honom var det länge sen jag såg.

Ronja har fått syn på en rumänsk man, som hon lärde känna under sin tid som volontär på härbärget för EU-migranter. Han och hans familj kommer till Norrköping och tigger med jämna mellanrum.

– För många EU-migranter står alternativet mellan att sälja droger eller sin kropp i hemlandet eller att komma hit och tigga. Jag hade också valt det sistnämnda, konstaterar Ronja.

Det var arbetet på Svenska kyrkans härbärge som var starten på hennes ideella engagemang. Det öppnade år 2014, som en plats för EU-migranterna att undkomma vinterkylan och få en möjlighet att duscha och något att äta.

– Jag kände att jag bara måste träffa de här människorna och göra något för dem. Många blev mina vänner.

Nu finns inte härbärget kvar längre, men det gör Ronjas engagemang. Och hon har alltid varit nyfiken på andra människor och viljan att hjälpa har funnits där så länge hon kan minnas.

Ronja, eller Kiriaki, som hon hette sina första år i livet, är född i Norrköping, men som ettåring flyttade hon med sin mamma till Grekland. Ronjas pappa är nämligen grekisk och hennes föräldrar träffades under en semesterresa. De blev dock bara kvar i Grekland i knappt tre år innan hennes mamma tog med sig Ronja hem till Norrköping igen.

– Man kan säga att hon flydde.

Pappan och hans familj var nämligen väldigt traditionell och Ronjas mamma kände sig allt mer kontrollerad. Slutligen gav hon sig av i hemlighet. Väl här fick Ronja sitt nuvarande namn och växte upp, utan något som helst förhållande till sin far.

– Men sen hittade han mig på Facebook när jag var 18 år och nu har vi kontakt igen.

När Ronja tagit studenten åkte hon ned till sin pappas familj och hälsade på.

– Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt, berättar hon.

Men mötet gick bra. Pappan har gift om sig och fått fler barn, så nu har Ronja en stor familj att hälsa på.

– Pappa är fortfarande väldigt traditionell och vi tycker inte lika om mycket, men vi respekterar varandra och jag gillar sättet man umgås med sin familj på i Grekland.

Efter tiden i Grekland fortsatte Ronja att resa runt i Europa i över fyra år. Hon jobbade bland annat som au pair på Skottland och i Paris.

– Det var ett bra sätt att verkligen ta sig in i och förstå sig på andra kulturer.

För Ronja är som sagt nyfiken på sina medmänniskor och hon älskar också att jobba med barn och unga. Det ideella arbetet sker på fritiden, sin arbetsplats har hon på Strömvillans fritidsgård där hon bedriver fritidsverksamhet för barn mellan 10–19 år.

Hon älskar sitt jobb och att få ta del av ungas tankar och förhoppningar. Just nu upplever hon dock att många är oroliga för växande klimathot och högerextremism.

– Det är en orolig tid, men då är det än viktigare att stå upp för allas lika värde, säger hon.

Hon är själv oroad över samhällsutvecklingen och konstaterar att det skett en förskjutning sen flyktingvågen år 2015.

Den gången var hon med och anordnade Refugees welcome, en manifestation för flyktingmottagande med budskap om en humanare flyktingpolitik.

– Ungefär 2000 personer slöt upp på Tyska torget. Det var jättemäktigt och då var politikerna med på tåget. I dag ser det annorlunda ut.

Hon tycker också att det är viktigt att lyfta fram det goda exemplet.

– Media och andra är snabba med att bara lyfta fram det negativa, vilket lätt blir handlingsförlamande. Men det finns ju så många bra saker som görs.

Hon är numera en del av Good news Norrköping, en förening som fungerar som plattform och mötesplats för eldsjälar och människor som vill hjälpa andra. Exempel på verksamheter de driver eller har drivit är förrådet, där de samlat in kläder, hygienartiklar och annat och skänkt vidare till behövande. Gratis sommarkollo för barn som annars inte har råd att åka någonstans. Dialogforum, språkcaféer och loppmarknader. Ronja har varit delaktig i det mesta. Men för ett par år sen tog det stopp. Hon gick in i väggen. Hon blev sjukskriven och nu får hon öva på att säga nej till saker och att inte ta på sig alldeles för mycket. För ideellt arbete skapar lätt en snöbollseffekt.

– Det ena hjälpprojektet ger det andra och det kan vara svårt att sakta ned när det väl är i rullning.

Men en sak är säker, En jul för alla släpper hon inte i första taget.

– Det är mitt absoluta hjärteprojekt.