Angelas val efter 44 år, blev Kolmården

Nya grannar, nytt samhälle, nytt skolsystem. Det var mycket som skulle förändras för Angela Rittwage det där året. Men hon hade bestämt sig.- Vi har aldrig tyckt att vi hamnat fel, säger hon.Vid 2002 stod Angela mitt i livet. Hon var 44 år och hade ett bra, välbetalt jobb som banktjänsteman. Hennes man, Manfred, drev en fritidsverksamhet för ungdomar och barnen hade sin skola. Svenska kunde ingen av dem flytande. Det var många som opponerade sig när familjen föklarade att de tänkte flytta från Berlin - till ett litet hus i Kvarsebo, i Kolmården.- De undrade hur vi just då kunde lämna allt. Just den tiden. Många varnade oss och sa att det var ett väldigt stort steg.Flytt blev det ändå. Och kanske var det väntat, för i flera år hade familjen besökt Sverige regelbundet och velat hit. Angela längtade mest efter naturen och människorna. Och tempot.- Det är mycket, mycket lugnare här än i Tyskland. Man kan prata med alla och det går att lösa de flesta problem som kommer upp, säger hon.- Vi brukar sjunga i bilen när vi kommer till Sverige, fyller Manfred i och skrattar.Sjunger i kör
Så startade en lång resa för familjen. Första etappen i Sverige var att lära sig språket. Angela och hennes man gick på Svenska för invandrare (SFI) och barnen i svensk skola. Men tänk vad ord kan krångla till det. Föräldramötena var i början obegripliga och varken Manfred eller Angela förstod vad lärarna pratade om. Och när barnen kom hem från skolan med en lapp om att det fanns smittsamma svinkoppor på skolan blev det problem.- Vi satt med en ordbok och förstod ingenting. "Svin" och "koppor"? Va?Angela ler vid minnet. Som tur var fanns grannarna, som alltid kunde förklara och hjälpa till. För att lära sig bättre svenska engagerade sig Angela i den lokala kyrkokören och där har hon blivit kvar. Vänskapen där blev viktig för henne.- De är mina vänner. Och även om jag ibland kan vara trött, så blir jag alltid så pigg och full av liv när jag har varit där och sjungit!Livet i Sverige gick bättre och bättre och Angela säger att de aldrig ångrat beslutet att flytta hit. Hon gick vidare från SFI till Svenska som andraspråk och fortsatte att plugga på Folkuniversitetet och Medborgarskolan. Ibland åker familjen tillbaka till Tyskland på semester och hälsar på släkt och vänner. Men det är i huset i Kolmården som de känner sig hemma. Så började sakta en önskan växa fram. Angela ville jobba på bank, som hon gjort när hon bodde i Tyskland. Banktjänsteman var hon först i Demmin, hennes hemstad, och sedan i Berlin, dit hon flyttade 1981. Där fick hon dessutom sin examen som finansekonom. I Sverige jobbade Angela på ett äldreboende, där hon tidigare praktiserat genom SFI, men 2006 hittade hon äntligen ett arbete på Handelsbanken i Norrköping. Nu fick hon hålla på med siffror - sin stora passion Blev sjuk
Banken blev som ett andra hem och Angela talar varmt om sina kollegor. Men i höstas fick glädjen sig en törn. Då drabbades hon av bröstcancer och var tvungen att sjukskriva sig från jobbet för att gå igenom en behandling. Tre gånger blev hon opererad. Mitt i allt det jobbiga avbryter sig Angela och säger:- Jag är så glad att jag kan säga "jag är sjukskriven" till folk, i stället för "jag har inget jobb".Hon har fått många frågor om hur hon kan vara så positiv.- Men det måste man nog vara. Att vi flyttade hit är ju ett bevis på att jag är det. Jag tänkte hela tiden att "det klarar vi".Fira på riktigt
- Jag svarade att 50 blir man bara en gång, säger Angela med ett stort leende.Och hon vet precis hur hon vill festa.- Svenskar leker mycket, de spelar kubb och sådant. På min fest ska vi också ordna lekar!

Angelas val efter 44 år, blev Kolmården

Hon lämnade allt i Berlin för Kolmårdens djupa skogar. Och hon ångrar sig inte en sekund.