Anita Wallstedt trivs bra i hemmet med utsikt över Bråviken. Det var här hennes arbete för mobbade tog fart på riktigt. Hon hoppas på tydligare lagstiftning som underlättar för utsatta och stävjar problemet.
Anita Wallstedt stöttes ut från sitt arbete för att en arbetskamrat hade ljugit om henne till chefen. När hon sedan sparkades försvann jorden under hennes fötter.
– Jag trodde att jag skulle dö, berättar hon, när vi ses 24 år senare hemma i villan i Kolmården.
När sonen Hasse kommer förbi säger han samma sak. Han bodde på annan ort och fick göra många utryckningar till henne.
Det var när Anita var med och startade ett nytt boende för förståndshandikappade i Dalarna 1996 som hennes liv kullkastades.
– 1997 gick jag hem och kom aldrig tillbaka till arbetslivet.
Det hela började med kritik mot chefens ledarskap. Som en del i att komma tillrätta med problemet anlitade arbetsgivaren en psykolog, som skulle lyssna in personalen.
– Jag frågade om han skulle namnge oss och fick till svar att vi kunde känna oss trygga i att vi skulle vara anonyma.
Men så blev det inte. Anitas synpunkter omvändes till att hon var problemet. Efter ett halvår kom chockbeskedet.
– Jag skulle gå direkt. Jag fick inte ens hämta mina saker. Det var en häxjakt som jag utsattes för!
Kan du i efterhand se att du själv kunde ha gjort något annorlunda?
– Ja, jag hade kunnat sluta på en gång och flytt därifrån, men man tror ju att sanning och rättvisa ska segra. Jag hade ingen aning om att sånt här förekom, säger hon och berättar att personalomsättningen var stor.
– Facktjejen kämpade men inget hände, mer än att de var på henne också.
"Jag har målat mig igenom min svåraste kris", säger Anita. Den här målningen är den första hon gjorde efter att ha sparkats.
Anita bestämde sig för att prata med media. 13 personer hörde direkt av sig med liknande historier.
– Det är så viktigt att våga vara visselblåsare, säger hon.
Processen var tung men hon blev till slut en av de första i Sverige som fick rätt mot arbetsgivaren. Det hon utsatts för var brottsligt och hon hade rätt till ersättning från Försäkringskassan. Chefen och psykologen förlorade sina arbeten.
Hon ifrågasätter varför bevisbördan ska ligga på den utsatte – och varför staten ska betala när det är arbetsgivaren som bör stå till svars. Det menar hon också skulle kunna stävja problemet. Så fungerar det i Norge.
Organisation mot mobbning har varit med på Almedalsveckan under flera år. I förrådet syns också en del av sakerna som ska skickas över Östersjön med Hjärta till Hjärta.
Forskning visar att mobbade tenderar att drabbas av samma typ av skador som krigsdrabbade. Anita fick panikångestattacker. Det höll i sig i flera år. Flera gånger drabbades hon i trafiken, en gång på E4 på väg upp till Stockholm. Då fick hon hämtas med ambulans.
Samma besvär ser hon hos de personer hon stöttar. En person har beskrivit för henne att det känns som att hon trycks ner av ringlande ormar. För en annan har ångesten lett till hjärtrusningar.
– Det är så viktigt att få ett avslut så man kan börja ta hand om sig själv, säger hon.
För Anita har en viktig ventil varit att måla.
Kardiologen och forskaren Magnus Edner skriver om mobbningens konsekvenser i "Tabubelagd död". Anita har illustrerat omslaget.
I dag stöttar hon vuxna runt om i landet som utsatts för arbetsplatsmobbning, trakasserier och diskriminering. Hon vägleder dem för att de ska kunna dra igång en rättslig process.
2005 var hon med och startade en förening, men valde att gå ur och starta en ny, för att säkerställa att allt skulle ske på ideell basis.
Anita uppskattar att hon under de här åren pratat med över 1 000 personer. Vissa hör av sig långt in på kvällen. Hon berättar om ett samtal hon fick från en man nyligen.
– Han hade självmordstankar. Vi pratade och jag försökte lugna honom. En vecka senare hördes vi igen och då sa han "Anita, du har indirekt räddat mitt liv". Då blir man lycklig. Att så lite kan betyda så mycket.
Utöver engagemanget för mobbade var Anita Wallstedt god man tidigare. Hon är även engagerad i hjälporganisationen Hjärta till Hjärta och samlar in förnödenheter till utsatta i olika länder.
Vad är din drivkraft?
– Att rädda liv. Att göra stor skillnad. Och tala om att du inte är ensam.
Panikångestattackerna satt i länge. När livet äntligen började återvända målade Anita den här bilden. "I mörkret föds ljuset", säger hon.
Anitas tips till utsatta:
1. Dokumentera: vad händer, när och vilka är vittnen. Be dem föra anteckningar.
2. Kontakta facket och begär att skyddsombudet larmar Arbetsmiljöverket.
3. Prata direkt med högsta chefen.
4. Var inte ensam när du träffar cheferna. Spela in alla möten.
5. Skriv en arbetsskadeanmälan.
6. Ta kontakt med läkare om din ohälsa. Tala med terapeut. Be om intyg som styrker din arbetsskada.
7. Om facket inte stöttar dig ska du kontakta en jurist, som söker rättshjälp för dig.
8. Begär din personalakt från HR-avdelningen.
9. Be din läkare att skriva en remiss till arbets- och miljömedicin. De bedömer sambandet mellan arbetssituation och diagnos.
10. Se till att du och en stödperson får vara med på eventuella förhandlingar.