– Det var där jag växte upp. Vi bodde vid Ljuratorget. Mina föräldrar skildes när jag var liten och mamma hade tobaksaffär. Vi bodde i våningen över.
Sedan 1985 bor Jan Olofsson med hustrun Caroline vid Sandviksvägen i Kolmården. Det är där han tar emot, i ett doftande paradis av rhododendron och azaleor. På den glasade verandan dricker vi saft och bulle, en av de allra varma första sommardagarna.
– Saften har jag gjort själv, av krusbär, berättar han.
Trädgården är ett av hans stora intressen. Han har själv ritat huset, men innan dess var här familjens sommartorp, köpt av mamman. Då fanns det ett par små hus på tomten.
Tillbaka till Ljura. Jan minns barndomen där som lycklig och spännande. Där fanns Ljuraligorna, som slogs med varandra och där fanns moppekompisarna.
Efter två år på Kristinaskolan gick han från tredje klass i Ljuraskolan. Ett par lärare han minns är Dagny Sjöberg och Folke Lindman.
Nästa anhalt blev yrkesskolan vid Ebersteinska, där Jan lärde till snickare och därefter Norrköpings Tekniska Aftonskola, där han fem år senare kom ut som byggnadsingenjör.
– Jag tyckte det var roligt att studera och hade fina betyg, men dem har jag aldrig haft någon nytta av, däremot kunskaperna. Jag var framför allt bra i fysik och engelska. Den första engelskaboken hade jag läst ut till första lektionen, minns Jan.
– Vi var alla väldigt motiverade eftersom vi hade bra lärare. Det var yrkesfolk med riktiga arbeten på dagarna. En del blev rena idoler för oss.
Drömmen var att bli arkitekt, men med 400 arbetslösa inom kåren, fick det förbli en dröm. Han ritade i alla fall det egna huset. Istället blev det tio år på kommunala affärsverken. Vi är nu framme kring 1980 och Finspångstiden tar sin början. Det fanns en ledig tjänst som energirådgivare i kommunen. Jan sökte och fick den.
– Jag jobbade enormt mycket, behandlade ärenden kring cirka tio hus om dagen.
Det är många Finspångsbor som har Jan att tacka för lägre energikostnader. Kommunförbundet uppmärksammade hans kunnande och han fick jobb som energisamordnare inom länet.
– Jag reste runt och stöttade kommunerna på olika sätt.
När finansminister Kjell-Olof Feldt tog bort energibidragen tog också jobbet slut.
– Det var synd, det fanns oerhört mycket kvar att göra, enkla åtgärder som till exempel att isolera på vinden, säger Jan, än i dag upprörd över beslutet.
Jan Olofsson blev kvar i Finspång, nu som djurskyddsinspektör.
– Det är det roligaste jag gjort. Jag fick bygga upp verksamheten från grunden. Det fanns 300 gårdar inom kommunen och jag besökte ungefär 100 om året.
Några problem med att ”inspektörn” kom upplevde han aldrig.
– Kunde jag bara förklara varför det var på ett visst sätt accepterades det. Jag kom med många förslag på förbättringar och stod alltid på deras sida, så långt lagen tillät.
– Jag saknar bönderna och har kontakt med flera än i dag.
När djurskyddet flyttades över från kommunerna till länsstyrelsen följde Jan inte med till Linköping utan stannade som miljö- och hälsoskyddsinspektör i Finspång.
– Vi var ett fantastiskt gäng, nästan som en familj, och gjorde mycket nytta, säger Jan.
”Sjuka hus” med fukt, mögel, radon, PCB, ventilationsproblem med mera var problem de mötte och tog hand om.
Här stannade Jan till pension vid 67 års ålder, men engagemanget finns kvar.
– Det finns så mycket att göra som skulle spara miljö och energi och skapa mängder med jobb. Saknar våra politiker kunskap?
– Jag hoppas att man i framtiden tar miljö- och energifrågorna på allvar för våra barns skull och för att få mer resurser till övriga eftersatta områden i vårt land som äldrevård, skola, omsorg, sjukvård med mera.
Det här kan Jan Olofsson prata om hur länge som helst. Han har erfarenhet från ett brett fält och har mellan jobbytena studerat vid både Göteborgs universitet och Umeå universitets filial i Skara.
Vi är nu framme vid trädgården och alla rhododendron. Han fyller verkligen år vid rätt tidpunkt, när de flesta står i praktfull blom. Det var via Bosse Ringdahl vid Rhododendronparken vid Strömmen i Norrköping Jan upptäckte de fantastiska blommorna. De två hade mötts i ett tjänsteärende, som fortsatte i ett privat möte där Jan följde med Bosse Ringdahl till Danmark.
– Jag kom hem med 25 blommor, berättar han.
Nu är det ett femtiotal plantor med hundratals blommor i olika färger. Kolmårdens egen rhododendronpark.