Marmormannens idé blev till ett museum

Han var 14 år när han började.Året var 1943. Det var fortfarande tre decennier kvar av Kolmårdens Marmorbruks 300-åriga historia, som sträcker sig tillbaka till 1600-talet.- Jag fick börja som mortelgrabb de tre-fyra första åren. Vi skulle kila ut ämnen som kunde bli till mortlar och hugga till dem så att de kunde sättas i svarven, berättar Ivar Svensson, hemma i sitt idylliska hus i Marmorbruket. Här har han bott i 24 år, men håller nu på att lämna det. I oktober fyller han 80 år.Han känner att det är dags att flytta, men det gör ont att prata om det.Invigning 1 juni
Det Marmorbruket vi gör våra utflykter till idag är ett naturskönt område, med säregen natur, med Bråviken nedanför. Spåren av den forna industrin är minimala. Några fallfärdiga byggnader, ett antal vattenfyllda marmorbrott.Det nya marmormuseet, som invigs den 1 juni, ska ge även dagens generation en bild av hur här en gång sett ut. En pulserande industri, med upp mot 150 anställda som mest. Hissanordningar ner i brotten, sprängningar efter fler marmorfyndigheter, en industri som förvandlade råmaterialet till vackra fasader, trappor, pelare över hela värden.Vattenfyllda brott
Till Marmorbruket hörde ett eget lantbruk och trädgård. Självförsörjningsgraden var hög.- Det är synd att brotten är vattenfyllda. Det hade varit roligt att kunna visa hur det såg ut, säger Ivar Svensson, vid kanten av det djupaste brotten. Längre bort syns resterna av en hissanordning ner till botten.Det finns 33 registrerade brott vid Marmorbruket. I sju-åtta av dem har Ivar Svensson jobbat. Även i det djupaste, Gruvan kallad.- Det är 195 meter djupt och går 100 meter under Bråvikens nivå, säger Ivar Svensson.Nere i botten av det, och andra brott, har han ensam sprängt nya orter 40-50 meter in i berget för att hitta nya bankar av marmor. - Till sist fick jag fobier, på nätterna drömde jag att berget föll över mig. Jag kan fortfarande lida av det när jag flyger eller åker hiss.- "Det blir aldrig någon karl av dig", sade min far. Fadern var bas vid bruket från det han var 28 år till sin pensionering. Satt i alla år på samma plats i den byggnad som nu är det nya museet.Men fadern hade fel. På en av de få bilder Ivar Svensson finns med ser man en reslig karl som tillsammans med sin bror Lennart stamphugger ett marmorstycke, det vill säga jämnar till ytan.- Jag har under årens lopp provat på det mesta, men jag har varit mer ute i berget än inne i fabriken, säger han.Tänkte ta över driften
I början på 1970-talet var det slut på marmorbrytningen, verksamheten lades ner och mycket av maskiner och utrustning som hade varit guld värt i det nya museet vräktes ner i de djupa brotten.- Min bror Lennart och jag tänkte ett tag fortsätta verksamheten med 20-30 av de bästa gubbarna. Jag tror det skulle ha gått, för sten finns det. Men vi var för fega.Ivar Svensson hade fortfarande ett 20-tal år kvar till pensionen och det skulle bli sten även i fortsättningen, men nu granit.- Det största jag gjort i mitt liv är när jag hittade den här stenen, säger Ivar Svensson och lägger handen på ett magnifikt soffbord med en tung röd granitskiva på.Hitta röd granit
Från Göinge i Skåne, känt för sin svarta granit, fick han utmaningen - "om du hittar röd granit i Kolmården ska vi ordna tillstånd så du får börja bryta den".- Jag tog en kobra och gick runt kring Glottern och Hjälmarsö och där, vid Hjälmarsö hittade jag röd granit.Ivar Svensson höll på med brytningen i sju-åtta år och blev kvar hos Göinge fram till pensioneringen 1993. Nu pryder den röda graniten från Kolmården en skyskrapa på 27 våningar i Dallas och en på 47 våningar i New York.- Jag fick löfte att åka dit, men det blev aldrig av, säger Ivar Svensson, som ännu inte gett upp tanken.- Det har alltid varit roligt att arbeta i sten. Jag skulle gärna starta om. Sten är sten och man gör inte som man vill med den.Nu sitter Ivar Svensson med i styrelsen för Nya Marmorbruket, som bryter marmor åt Borghamn.- Jag var med och tog fram de brott de har idag.Historien lever vidare
Marmorbrukets historia lever kvar i Ivar Svenssons tankar och snart kan han förverkliga en dröm, att tillsammans med landshövdingen få inviga ett marmormuseum.Det är kring åtta år sedan han tillsammans med bland annat stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz vandrade omkring i området och han nämnde tanken på ett museum.- Jag minns promenaden med Ivar och jag tänkte att jag skulle se vad jag kunde bidra med, säger Ann-Charlotte Hertz.För ett par år sedan köpte kommunen in byggnaden och arbetet med renoveringen kunde börja.Flera guidningar
Varje tisdag och torsdag har ett gäng på omkring åtta "gubbar" samlats. Från ett till synes hopplöst läge med en fallfärdig byggnad står nu ett marmormuseum färdigt att invigas.Ivar Svensson har inte kunnat bidra med så mycket i det praktiska, men väl med kunskap och råd. Han har redan nu haft flera guidningar vid de gamla brotten och fler lär det bli.- Det är Ivar Svenssons idé och vilja som drivit fram museet, säger Ann-Charlotte Hertz.

Marmormannens idé blev till ett museum

Egentligen fanns det aldrig något alternativ för Ivar Svensson. Han föddes vid Marmorbruket, där jobbade hans far och hela släkten.