Alla (?) jobb tycks ha sin tjusning men mitt måste ändå vara det bästa. Jag slogs av det när jag promenerade hemåt en kväll i veckan, uppfylld av känslor efter ännu ett möte som satt perspektiv på mitt liv.
Just det mötet tog avstamp i två oväntade dödsfall, som vi på redaktionen noterat i en dödsannons. Jag visste att jag skulle mötas av personer i sorg men den starkaste känslan jag bar med mig på vägen hem var kärlek.
Dagarna innan hade jag träffat ett barnlöst par som tagit på sig att guida andra i samma sits och en sjuksköterska som outtröttligt jobbar för patienter och närståendes bästa. Hon lever också fullt ut tillsammans med sin familj trots ständig smärta.
Vitt skilda ämnen men människor som på olika sätt lämnar avtryck.
Jag känner en enorm tacksamhet för förtroendet jag och mina kollegor gång på gång får från alla personer vi intervjuar. Naket och modigt berättar en efter en sin historia. För oss och alla er läsare.
Jag hoppas att det vi skriver berör, fascinerar eller roar dig som läser. Att vi hjälper till att vidga vyer men också får några av er att känna "jag är inte ensam". För det är vi inte, även om det ibland känns så.
Kom ihåg att ni alltid är välkomna att tipsa om personer som ni tycker är värda att uppmärksamma. Ju fler tips desto större chans att vi hittar de riktiga guldkornen.
För er som använder Instagram vill jag slå ett slag för vårt konto @ntfamilj. Där kan ni enkelt klicka på hjärtat för att visa stöd till alla som ger oss en inblick i deras liv, eller lämna en kommentar med era tankar och erfarenheter.
Jag hoppas att vi hörs!