När Norrköpings kommun häromdagen delade ut guldklockor till dem som varit anställda i 25 år upplevde en av mottagarna en känsla av déjà vu. Kurt Hällnert har varit med om det här förut. I december1993 fick han en guldklocka av Linköpings kommun för sina 25 år som brandman.

– Ja, nu har jag två guldklockor. Men jag använder ingen av dem. Jag har fått en av min fru som är bättre, med större visare, säger Kurt och skrattar.

Kurt växte upp i Norrköping, nära brandstationen. Kanske var det därför han valde jobbet som brandman, när lumpen och en ettårig befälsutbildning var avklarade. Att flera spelare i IFK Norrköping var brandmän kan också ha spelat in, tror han.

Artikelbild

| Den ena är från 1993, den andra fick Kurt Hällnert häromdagen.

Den 10 juni 1968 klev han in på brandstationen på Västra vägen i Linköping för sin första arbetsdag.

– På den tiden hade vi brandmän ambulanstjänst också och jag var sjukvårdsintresserad. I början körde jag färdtjänst, eller handikappbussen som det hette då, berättar han.

Två händelser från de 25 åren på Västra vägen har särskilt etsat sig fast i minnet.

– Tågolyckan i Sya 1975. Jag och en kollega bemannade en ambulans där. Och så förstås när Trädgårdsföreningens restaurang brann 1977.

Artikelbild

| Två guldklockor efter 50 års trogen tjänst. Om hälsan står bi kan det bli flera år till.

Kurt nöjde sig inte med att arbeta heltid som brandman. Han började studera på ledig tid, först studiecirklar i engelska och matematik, sedan på Komvux där han läste in gymnasiekompetens.

– När jag gick ut Komvux sade en lärare till mig att ’du Kurt, du ska väl bli lärare’. Det där sådde ett frö i mig.

Artikelbild

| 25 år som brandman och 25 som lärare har gett Kurt Hällnert dubbla guldklockor.

Kurt testade att hoppa in som lärare på sina fridagar. Det gav mersmak och 1981 började han studera till ämneslärare i historia, samhällskunskap och geografi – även denna gång vid sidan av heltidsjobbet.

– Jag pluggade på fridagar, jag bytte dagar med kollegorna och jag jobbade på sommaren när de andra hade semester. Det var lite tufft och det tog sju år i stället för fyra, men 1988 var jag klar, berättar Kurt.

Det dröjde fem år till innan han bestämde sig för att ta steget. Då såg han en annons om en lärartjänst på Thapperska gymnasiet i Norrköping – och sedan dess har han arbetat på olika skolor i Norrköping.

– Det är ju inte klokt egentligen, att pendla mellan Linköping och Norrköping i så många år. Men man får in en fot någonstans, lär känna folk, får kontakter. Och det kan faktiskt vara rätt skönt att pendla, på bussen kan jag vila och ladda batterierna.

När Kurt fyllde 67 avslutades hans anställning. Men han kände starkt att han inte ville sluta, så han fortsatte som timanställd. Timmarna på De Geergymnasiet, Komvux och Ebersteinska gymnasiet bildade tillsammans en heltidstjänst.

– Till hösten planerar jag att gå ner till halvtid. Men man vet aldrig. Jag är lite som Jim Carrey i den där filmen där han bara kan säga ja...

Vilket jobb har varit roligast, brandman eller lärare?

– För mig har det varit en perfekt mix. Att vara brandman är himla kul när man är ung, det är mycket idrott och ett härligt kamratskap. Som lärare har jag haft mycket nytta av att ha jobbat som brandman – all yrkeslivserfarenhet är bra när man möter elever.

Du fyller 70 i höst. Hur länge ska du arbeta?

– Så länge jag får vara frisk. Förra läsåret hade vi en lärare som var 75. I det här jobbet håller man sig pigg, för man träffar så många unga människor. Jag är motiverad och tycker att jobbet är jättekul. Men någon tredje guldklocka om 25 år blir det nog inte...