Förklarar löparesset Evy Palm. Det faktum att hon i dag fyller 70 har hon inte ägnat så många tankar.
- När det gäller löpningen ser jag mig inte som en 70-åring.
Motivationen har hon aldrig saknat.
- Alla träningspass har varit lika roliga, säger hon.
Evy Palm och maken Ulf har just kommit hem till Lidköping från en månadslång vistelse i Thailand. För fjärde året i rad är de engagerade som träningsledare av en researrangör. Han i stavgång och hon i löpning. I snitt två rundor om dagen brukar det bli. För det får hon ingen lön, däremot är resan och uppehället gratis.
- Det är inte många som får njuta av sin karriär som jag har fått. Förra året fick jag vara med i Mästarnas mästare på tv, säger hon och tillägger:
- Man kan säga att jag vid 70 fått en ny karriär och det tack vare löpningen.
Tidig talang
Genom åren har Evy Palm sprungit hem ett otal guldmedaljer, förstaprisplaketter och pokaler. Ändå drog hon inte igång förrän hon hunnit bli 34 år och fått två barn.
Att röra på sig har däremot alltid legat nära till hands. När hon var liten handlade det om lekar som brännboll eller tafatt. Och som 12-åring var hon en riktig talang inom friidrotten.
Evy Palm berättar att striden på 60 meter under skoltävlingarna alltid stod mellan henne själv och en jämnårig tjej från folkskolan. Och tiden var det inget fel på - 8,8 och 8,9 sekunder, dessutom på kolstybb.
- Jag hade inte funderat över det förrän jag läste resultaten från skoltävlingarna i våras och märkte att 12-13-åringarna sprang på över 11 sekunder. Först trodde jag att det var fel, att det måste handla om 80 meter. Men så träffade jag en idrottstränare som förklarade att barnen är så mycket långsammare i dag.
Vad tänker du om det?
- Det är sådan skillnad jämfört med förr. Vi levde ett helt annat liv än vad barnen gör nu. De barn som har ett idrottsintresse tränar nästan för mycket. Och de som inte har något intresse blir stillasittande.
Flera mil i veckan
Att stanna hemma i soffan finns inte ens i Evy Palms fantasivärld. Nuförtiden tränar hon enbart för nöjes skull och kallar sig för motionär. Jämfört med många andra ligger hon dock i framkant med sina tre, fyra mil i veckan.
- Men nu är det i ett helt annat tempo. Jag har slutat springa intervaller och därför har farten sjunkit och det kan jag tycka är lite synd.
- Särskilt på Tjejmilen när jag fått på mig nummerlappen och vill springa fortare än vad jag klarar av. Då har jag blivit arg på mig själv och tänkt - varför har jag inte kört lite snabb tempoträning?