Det var först när Miriam Goldkuhl var 20 år som hon erkände för sig själv att hon var bisexuell. Tidigare hade hon skyggat för att sätta ett ord på sina känslor.
- Jag sade att jag är sexuell, jag vill inte lägga mig i ett fack. Men för mig var det en undanflykt. Jag ville inte "outa" mig själv, berättar hon.
Inte "kommit ut"
Officiellt har hon inte "kommit ut", som i att hon berättat det för alla hon känner. Hon upplevde inte att det var en särskilt radikal förändring som behövde delas med alla.
- Det är skönt att inte behöva trycka undan en del av ens person. Det är ändå en stor del. Och jag är öppen med det om folk frågar, men jag har inte heller något behov av att skrika ut "hej, jag är bisexuell!". Men jag kan förstå om andra har det.
Levande heteronorm
Även fast samhället i dag är mycket öppnare än det var för 20 eller 30 år sedan så är heteronormen fortfarande ett hot för människor som vill leva utanför den, menar Miriam. Den slipar samhället och människorna i det till att leva likriktat, vilket ger upphov till ett utanförskap för dem som har en avvikande livsstil.
- Jag kan komma på mig själv med att förutsätta att folk är hetero. Så är det med normer, man är själv bärare och upprätthållare av dem även fast
man försöker jobba mot dem.
Pride blir då en fristad, där man kan vara sig själv.
- Det är en sådan otrolig glädje och energi. Jag mår så bra av att vara där. Man upplever en total öppenhet. Folk skiter i om du är homo, bi, trans eller whatever. Du älskar andra människor och det är bra. Man vågar visa sin kärlek. Två äldre män kan bete sig som nyförälskade och vuxna människor ligger och hånglar i gräset.
En kamp
Men allt är inte glädjerus och extaskalas. Fortfarande finns många länder i världen som inte får arrangera prideparader, som diskriminerar, torterar och mördar homosexuella, och det finns i Miriams bakhuvud när hon går i paraden.
- Man får inte nöja sig. Det handlar fortfarande om en kamp. Dels för oss här, men också för dem på ställen där det är brottsligt, där människor tvingas förneka och begränsa sig själva och inte får vara dem de är, säger hon.
Uppskruvad bild
I och med Pride uppmärksammas gaysamhället - men bara i en vecka. Det kan lätt bli lite exotiskt, tycker Miriam, som att man en gång om året "går och tittar på bögarna på Pride, se så roliga de är".
- Man visar upp en bild av vad HBTQ-världen är, men man skruvar upp den. Så då blir det schlager och väldigt gay. Det kan bli skevt när andra som inte är insatta ser det.
Könsblandning
Miriam tycker att Pride har något för alla, inte bara för dem som gillar schlager och glamour.
Själv är hon mest förtjust i paraden, och extra kul är det att klä upp sig.
Förra året blev det halvnaket och kroppsmålning. I år kommer hon att klä upp sig i militärbyxor, linne, mustasch, polisonger och smink för att få en mix av manligt och kvinnligt.
- Det blir en könsblandning, säger hon och skrattar.
- Jag gillar att ha mustasch på mig. Det är kul och jag tycker att jag är snygg med mustasch. Det är roligt att leka med uttryck från olika könstillhörigheter och blanda det.
Det är inte första gången Miriam iklär sig manlig kroppsbehåring på Pride. Förra gången blev en man så avundsjuk på hennes fina mustasch att han bytte till sig den mot en öl. Fair trade.