När livet är en felaktig ekvation

Har vi drabbats av en nationell oförmåga att leva livet, även med alla dess brister? Ska läkarnas medicinska kunskaper användas till att ta bort allt obehag som livet också innebär, till exempel vantrivsel och nedstämdhet?Nej, säger två Linköpingsläkare och vill ha igång en debatt om att läkare måste göra medicinska bedömningar och ta ställning till om det patienten söker för är orsakat av sjukdom eller av känslor och kroppsliga reaktioner kopplade till livshändelser.Med gränser
Åsa Kadowaki, psykiater och försäkringsmedicinsk rådgivare, och Urban Bengtsson, distriktsläkare är båda med i nätverket Läkare med gränser. Läkare utan gränser är välbekant, men med gränser?Det nätverket består av läkare som vill debattera läkarnas professionella förhållningssätt och vikten av att ta ansvar för sina medicinska kunskaper. Ett ansvar som innebär att inte behandla, skriva ut mediciner eller sjukskriva om sänkt arbetsförmåga beror på orsaker som hör till själva livet.Men om jag till exempel känner mig nedstämd och mår dåligt av det?- Det är helt normalt att känna så ibland. Arbetsgivarna måste tåla att alla inte jämt kan vara på topp och att det också kan vara friskt att jobba till exempel 75 procent av sin kapacitet. Att bli sjukskriven i ett sådant läge förstärker symtomen, de blir ännu värre eftersom en behandling eller sjukskrivning bekräftar ett lidande. Människor läker inte utan sitt sammanhang.Nedstämdhet kan innehålla allt från deppighet, existentiell ångest till svår sjukdom. En depression kan ge total arbetsoförmåga till att den "inte alls syns", vilket inte påverkar arbetsförmågan. "Vanlig" nedstämdhet är däremot en grundkänsla liksom rädsla, ilska och avsky.- Vi vill inte vara nedstämda, inte bli gamla, inte ha ont, inte känna obehag, inte vantrivas på jobbet men det är inte sjukdom. Det är inte heller sjukdom när vi inte kan ta ansvar för vårt behov av rekreation.Sjukvård till vanvett
Åsa Kadowaki har nyligen kommit ut med boken Svensk sjukvård till vanvett om patienten bestämmer och i den hittar vi följande exempel:"En kvinna med heltidsjobb och mindre barn, med en make som reser i jobbet, med en lite för dyr bostad och med för höga krav på sig själv sover dåligt, blir trött och oroar sig för att inte prestera tillräckligt bra. En dag, på väg till jobbet, får hon enorm hjärtklappning och tryck över bröstet. Hon blir sjukskriven."- Är kvinnan egentligen sjuk? Om tillståndet kallas sjukdom kan man då bli frisk i från den och fortsätta att bete sig precis likadant igen?- Kan det vara så att vårt största samhällsproblem är att både man och kvinna ska arbeta hundra procent utanför hemmet? Hur mycket tid får våra barn och gamla ta? Söker vi vård som ett sätt att få ihop en ekvation som är fel från början?Om livet känns övermäktigt?- Det går inte att ta bort allt som är obehagligt i livet. Vi får lära oss stå ut med negativa känslor och förändra det som går att ändra på.Vi behöver leva
Det kan förstås hända otroligt jobbiga saker, en anhörigs död eller svår sjukdom.- Allt går ju givetvis inte att göra något åt. Ändå, så småningom, kan vi börja titta på livet framöver. Vi behöver ju också försörja oss, vi behöver leva.- Vi måste tåla våra känslor och lära oss styra dem. Känslorna ställer in sig på hur vi reagerar och det är en normal reaktion att undvika det som känns farligt. Exempel: Jag har mått så dåligt på jobbet att jag blir sjuk bara jag öppnar dörren till arbetsplatsen. När jag red ramlade jag av hästen, nu är jag rädd för att närma mig en häst.- Genom exponering, att nalkas det som känns farligt, klingar problemen av. Utsätt dig för de olika situationerna och överlev! Hjärnan lär sig då att det är ofarligt och slutar att larma.Är det inte bra att vara hemma från jobbet och hämta krafter vid en kris?- Det är bäst att leva så vanligt som möjligt för att inte förstärka symtomen. För vad ska man läkas i från om problemen handlar om sådant som är normalt i livet? Det blir inte alltid som vi tänkt oss. Livet svider men det behövs inte jämt professionell hjälp för att komma vidare.- Det finns en idé i det här landet om hur livet bör vara. Vi har en nollvision: Vi får inte dö. Inte i trafiken, inte i svininfluensa, inte ens när vi blir gamla. Det får inte hända oss något. Vi ska inte behöva riskera någonting någonstans, inte heller utanför landets gränser.Det finns curlingföräldrar, men curlingsjukvård?Curlingsjukvård kallar Åsa Kadowaki och Urban Bengtsson det när läkare borstar rent från obehag i stället för att låta patienterna kliva över groparna och ta tag i sina liv.- Curlingsjukvård är det när vi läkare säger "så här kan du inte ha det" och tröstar och lindrar med mediciner och sjukskrivning. På det viset tar vi över patienternas livssituation och minskar hans eller hennes egen initiativförmåga.Vad ska en läkare göra?- Använda sig av ett professionellt förhållningssätt: Kall hjärna, varmt hjärta och rena händer!- Ta ställning till vad som ska ordineras, rekommenderas eller motiveras men avstå från att behandla det normala som om det vore sjukt. Var ärlig som läkare, ta inte till kortsiktiga lösningar som förstärker patientens problem. Kolla på djupet, inte bara på symtomen. Varför mår patienten så dåligt? Felordination är ett generellt problem, till exempel när trötthet och sömnproblem tolkas som depression.- Givetvis behövs antidepressiva mediciner ibland
men när patienten börjar må lite bättre måste man försöka förstå krisens ursprung och dess sammanhang. De flesta förstår när vi pratar med dem. Ingen ska behöva känna skuld, för deras känslor är ju riktiga.

När livet är en felaktig ekvation

Vi vill slippa känna det vi känner och undvika att tänka det vi tänker.