Författaren som skrev sig frisk

Förklarar frankt författare Jan Mårtenson som nu blir folkpensionär. De senaste 48 åren har han försörjt sig på att skriva, ända sedan han som 17-åring hoppade av gymnasiet efter endast tre dagar.I stället för att köpa läroböcker i matematik, kemi och fysik köpte han Stig Dagermans roman Bränt barn occh bestämde sig för att bli författare. Det berättade han exklusiv för Personligts läsare i samband med sin 60-årsdag 2004 då han skickade ett fylligt underlag om sig själv till familjeredaktionen på NT, hans gamla arbetsplats.NT-redigerare
Vägen till författarskapet gick via journalistiken. Hit till Norrköpings Tidningar kom han som redigerare av utrikessidorna. Det var i samma veva som han var med och bildade Sveriges tredje FNL-grupp, under Vietnamkrigets dagar.Snart nog lämnade han Norrköping för att 1966 bli kulturskribent på Arbetet. Samtidigt hade han en fot kvar här. Den 12 augusti 1967 fanns en notis i vår tidning om att "NT-ÖD:s kulturmedarbetare, 23-årige Tidaholmsfödde Malmöjournalisten Jan Mårtenson, våren 1968 skulle debutera med diktsamlingen Förvandlingens toner på Norstedts förlag".Åren gick och Jan Mårtenson skrev på. Fram till 51 års ålder var han frisk, men under 1990-talet insjuknade han plötsligt i en psykisk sjukdom. - Senast jag blev sjuk försökte jag skära halsen av mig. Då var jag inne i en djupare depression och var rätt apatisk. Men jag läkte ihop - både i halsen och i själen.Diagnosen var cykloid psykos, som enligt expertisen ofta drabbar mycket intelligenta personer. Han togs in på mentalsjukhuset S:t Lars i Lund, första gången 1995 och andra gången 1997."Livsbejakande"
Senaste boken, Dikter inifrån, består av runt 300 kortdikter som beskriver tiden då han var intagen på S:t Lars mentalsjukhus.- Jag skrev mig frisk, det vågar jag nog påstå. Diktskrivandet var det enda normala tillståndet för mig därinne, säger han.Behandling av psykisk sjukdom sker ofta med psykofarmaka. Jan Mårtenson säger att det behövs, men att den har biverkningar som också påverkar livet.- Jag har alltid varit en livsbejakande person. Jag har fått kickar och inspirationsrus, men medicinerna skar av de där topparna.Han bestämde sig för att bli fri från medicinerna, trots risken för återfall. Efter några år lyckades han.- Jag önskar att alla som har en sådan här sjukdom kunde bli medicinfria. Men jag tror att det i många fall ändå är nödvändigt att få behandling.Flera stora diktare
Ur det svarta kom orden. Han skrev vad han upplevde och vad han såg runtomkring sig på sjukhuset. Med sig hade han flera stora diktare och konstnärer som också vistats på mentalsjukhus.- Det betydde mycket att Eric Hermelin praktiskt taget bodde på S:t Lars. Även Carl Fredrik Hill hade varit inlagd där. Fröding har jag alltid beundrat och van Gogh betydde mycket för jag läste en biografi om honom när jag låg inlagd, och kände en stark själslig gemenskap med honom.Dikter inifrån har beskrivits som en av Jan Mårtensons bästa verk. Skrivandet hjälpte honom att tillfriskna, och kanske kan dikterna även hjälpa andra. Eller åtminstone bidra till förståelse för att alla är människor - oavsett demoner, paranoia och galenskap.Humorn viktig
Han påpekar hur viktig humorn är för att få en stunds andrum i allt det sjuka. Hans egen favorit lyder så här:Skogsutflykt i dag:
En samling dårar,
jag bland dem.- Jag kände det på det sättet, bokstavligt, säger han och skrattar.Nu ser han fram mot utgivningen av memoarboken Som det kan bli som kommer till hösten, även den hänsynslöst självutlämnande. Men enligt författaren själv finns även många spännande möten med människor - och örfilar till dem som förtjänar det.

Författaren som skrev sig frisk

- Det känns jävligt skönt. Nu får jag en regelbunden pension varje månad, och jag behöver inte längre ställa några vidlyftiga krav på mig själv.