”Henning Mankell avled stilla i natt i Göteborg i sviterna av sin sjukdom”, skrev hans förlag på sin hemsida.

Henning Mankell föddes den 3 februari 1948 i Stockholm, sonson till tonsättaren Henning Mankell. Föräldrna skilde sig när han var ett år och tillsammans med sin äldre syster växte han upp hos sin far Ivar Henningson Mankell, som var häradshövding, först i Sveg och därefter i Borås. Genom alla år var Gryts skärgård en plats han återkom till. Ända sedan barndomen tillbringade han somrarna i Liljeholmens gamla skola, för att för sex år sedan köpa ytterligare en fastighet, på Skinnarholmen.

Som författare debuterade han 1973, men det kom att dröja 18 år innan han fick sitt stora genombrott, med ”Mördare utan ansikte”, den första boken i en serie kriminalromaner om Ystadspolisen Kurt Wallander.

Artikelbild

Rolf Lassgård var den förste att på film spela Kurt Wallander.

– Jag är chockad. För mig är det här en unik röst som har gått bort, som kommer att vara otroligt saknad. Han hade en otrolig förmåga att se det här lilla landet Sverige och sätta det i ett internationellt perspektiv, säger Rolf Lassgård.

Skådespelaren Krister Henriksson porträtterade Wallander i 32 olika filmer och blev en god vän till Henning Mankell.

– Men jag vägrar att ”minnas” Henning, för mig är han i högsta grad levande. Jag kommer att ringa och ringa honom tills jag en dag förstår att han inte svarar, säger han till TT.

Artikelbild

– Han var en ledstjärna på många sätt, inte minst i sin sjukdom. Vi berörde den inte så mycket i våra samtal, vi hade mycket roligare saker att prata om. Han hoppades att det skulle finnas tid kvar till alla projekt vi planerade, som att spela på hans teater i Maputo, eller ett nytt tv-projekt.

Henning Mankells sista roman blev ”Svenska gummistövlar”, som kom i juni. Förra hösten kom den självbiografiska boken ”Kvicksand” som handlade om hans cancerdiagnos, och om hans väg till författarskapet.

Artikelbild

När han för snart tre år sedan fick sin diagnos, kom beskedet kom som en blixt från klar himmel. En förmodad nackspärr visade sig vara en stor cancermetastas och modertumören fanns i hög­ra lungan.

Under förra vintern skrev han regelbundet om sjukhusbesök, diagnoser och cellgiftsbehandlingar i Göteborgs-Posten, artiklar som också publicerades i den ansedda brittiska tidningen The Guardian.

Artikelbild

– Jag vet ju att förr eller senare kommer den här sjukdomen att ta kål på mig, sade Henning Mankell i en intervju med Göteborgs-Posten för en vecka sedan.

Han berättade att han fungerade ungefär två timmar om dagen, och de timmarna ägnade han åt sitt skrivande.

– När jag var ung var det enda jag var rädd för att bli gammal och vända mig och se att jag slarvat bort mitt liv.

Så blev det inte. Under de år som behandlingen pågick hade han gott om tid att reflektera.

– Jag är nöjd med det liv som varit. Jag törs vända mig om i dag och titta bakåt, för jag ser att jag inte slarvat bort mitt liv, förklarade han i Göteborgs-Posten.

Henning Mankells kamp för rättvisa i världen är något som musikern och vänsterpartistiske politikern Dror Feiler lyfter fram. Han är talesperson för föreningen Ship to Gaza som åkt med fartyg för att förse civilsamhället med bistånd och skapa uppmärksamhet kring blockaden av Gaza. Henning Mankell var engagerad i föreningen och åkte 2010 med på ett av fartygen.

– Jag tror att han var otroligt viktig för Ship to Gaza på många sätt och vis. Framför allt genom sin förankring i kampen mot apartheid och andra orättvisor i världen.

– För Henning var skrivandet livsluften, säger Dan Israel, Henning Mankells förläggare, men också personlige vän sedan 40 år. De träffade så sent som förra veckan.

– Han hade planer på att skriva en ny Wallanderbok lagom till 25-årsjubileet nästa år, han hade flera idéer. Han såg nog framför sig att han skulle kämpa länge än. Det han var mest rädd för var att inte kunna skriva, att bli avslagen och trött, och dit kom han aldrig. Han skrev två böcker under sin sjukdomstid och jag tycker det är två lysande böcker, säger Dan Israel.