För tio år sedan gick Maria Andersson från Västra Husby in i väggen efter en mycket traumatisk och hotfull upplevelse där hotet om dödligt våld var påtagligt. Hon låg i sängen och stirrade upp i taket i tre månader men sen reste hon sig, gick fram till datorn, öppnade ett nytt Word-dokument och skrev LIVSPLAN med stora bokstäver.
– Jag bestämde mig för att ägna resten av mitt liv åt att försöka få till stånd en samhällsförändring. Jag började formulera en plan för vad jag kan göra för de våldsutsatta barnen och kvinnorna. Jag som av egen erfarenhet vet hur de har det och hur de känner sig.
Därmed lämnade hon en framgångsrik karriär som egen företagare inom heminredning och uteplatsdesign.
Nu är det september tio år senare och jag åker längs en smal grusväg på den rena landsbygden utanför Västra Husby. Helt skyddat och ensamt hittar jag Marias röda hus med vita knutar. Hit flyttade hon för ett år sedan tillsammans med sin man sedan 20 år och border collien Lewis.
– Det var ett ruckel. Vi har blåst ut hela innanmätet och gjort om det till vårt hem. Här trivs jag nära naturen och stillheten eftersom jag annars alltid har mycket folk omkring mig, säger Maria när vi slår oss ner vid köksbordet, ett vitlackerat träbord med bänkar längs sidorna.
I dagarna fyller hon 50 år och hon kan konstatera att planen hon gjorde upp när hon var 40 redan satts i verket på ett sätt som gett eko över världen. Den 25 maj i år satte sig 1 500 motorcyklister på sina hojar klädda i orange för att manifestera sin avsky för våld mot kvinnor och flickor. Det var Marias egen idé som förverkligades sedan hon fått bland annat FN-organet UN Women nationell kommitté Sverige och Upplev Norrköping att ställa upp som medarrangörer. En kortege startade i Helsingborg och en annan i Borlänge och båda hade Norrköping som mål. En egen mindre kortege arrangerades dessutom mellan Piteå och Luleå.
– Vi trodde inte våra ögon när alla samlades på Saab Arena i Linköping för att gemensamt ta motorvägen till Norrköping. Vi hade räknat med kanske 500 bikers och så kom det tre gånger så många. Då rann mina tårar. Jag hade jobbat från augusti förra året med att få ihop det hela och jag fick verkligen lön för mödan. Jag har fått reaktioner från runt om i världen och nästa år kommer vi att satsa på en kortege i Finland också. Målet är att få igång liknande korteger i fler länder, säger Maria.
Varje biker betalade 150 kronor för att delta vilket gav en vacker slant till UN Women Sverige som startade för sju år sedan och som jobbar just med våldsutsatta kvinnor och flickor.
Arrangemanget gick under namnet OrangeDayMC och var bara kulmen på ett arbete som Maria ägnat mycket tid åt sedan den där dagen för tio år sedan. Två av Norrköpings stora idrottsklubbar, Vargarna och Vita Hästen, har också valt att ställa upp genom att vara klädda i orange under en match. Hon föreläser för företag, organisationer och kriminalvårdsanstalter runt om i Sverige, om vad vi kan göra för de utsatta barnen och kvinnorna. Hon har också föreläst både för riksdagen och under Almedalsveckan. Och hon har valt att offentligt berätta om sina egna erfarenheter som ett utsatt barn, både i sina föredrag och i självbiografin ”Mitt liv, mitt beslut”.
– Jag växte upp med två olika missbrukande styvpappor och vi syskon och vår mamma for illa både psykiskt och fysiskt. Pappa flyttade ända till Kanada när mina föräldrar skildes så vi hade ingen annan att vända oss till. Men jag lät mig inte besegras. Redan som 15-åring bestämde jag att ingen längre skulle få sätta sig på mig. Jag flyttade hemifrån redan vid 16. Då flyttade jag ihop med den man som blev pappa till mina tre barn. Det första kom redan när jag var 20 och sedan födde jag två till inom fem år. Vi levde ett bra liv men eftersom vi var så unga när vi träffades gled vi ifrån varandra och skildes efter ytterligare några år.
Maria lyckades kasta av sig oket från en trasig barndom och hon menar att samhället och vi medmänniskor kan göra mycket för att de utsatta barnen ska få ett bra liv.
– För att samhället ska bli bättre på lång sikt krävs det att vi börjar med barnen. Utsatta barn som lever i hem med missbruk, våld och psykisk ohälsa riskerar att hamna i ett eget destruktivt beteende som vuxna. Får du inte kärlek hemma söker du dig till en grupp utanför familjen som ger den gemenskap som saknas i familjen. Vi har alla behov av att vara omtyckta. Vi suktar efter kärlek. Sviker samhället finns olika brödraskap och gäng där du kan få samhörighet och en identitet. Om samhället i stället ser till att barnen får en gemenskap utanför familjen, genom till exempel idrott, musik, dans, schack för att bara ta några exempel så får de en ny familj som kan ge kärlek, sätta regler, förmedla vettiga värdegrunder och inte minst uppmuntra.
Maria lyfter fram Island som ett föregångsland. Där är all idrott gratis för ungdomar och det har inneburit att kriminaliteten minskat kraftigt.
– Från början kostar en sådan satsning mycket och det blir inte resultat direkt. Ska det lyckas krävs det att politikerna vågar tänka långsiktigt. Tänker man bara till nästa val satsar man aldrig på det sättet. Därför kommer aldrig svenska politiker längre än att de släcker bränder, menar hon.
På sikt anser Maria att den uppfostran som barnen får i föreningsliv eller verksamheter, som samhället satsar på, gör att de får goda värdegrunder att stå på, vilket i sin tur motarbetar våld mot kvinnor. Det är därför Maria parallellt satsar mycket energi på att få den typiskt manliga världen, som delar av idrottsrörelsen representerar, att ställa upp på att aktivt motverka våld mot kvinnor genom att vara goda ambassadörer inom ramen för Orange Day.
– Det går att få stopp på våldet om vi andra blir medvetna om att det existerar och säger ifrån när vi ser det utövas eller när vi hör nedsättande omdömen och kvinnor och unga flickor. Det är en del i den manliga härskartekniken. Men mönstret går att bryta! säger Maria Andersson.