Den 26 juli fick jag ett telefonsamtal om att Bo Hägerstrand, även kallad Bosse Gitarr, gått bort. Visserligen hade han varit sjuk en tid men dödsbeskedet kom ändå oväntat.
Jag träffade Bosse och hans tvillingbror Stig första gången våren 1965 när jag nyligen börjat träna löpning. Från den tiden tränade och tävlade vi nog ihop i tiotalet år i GoIF Tjalve. Vi lärde känna varandra väl och deltog bland annat i de återkommande träningslägren i Vålådalen.
Bosse kunde 1972 titulera sig bästa friidrottare i Tjalve och den meriten var han mäkta stolt över. På 80-talet provade Bosse på maratonlöpning som passade hans kynne där uthållighet och envishet krävs och toppade som 40-åring med tiden 2.46.16. Han provade även på att åka Vasaloppet.
Efter studentexamen provade Bosse på en del jobb men kom sedan att utbilda sig till förskolelärare. På 70-talet var det ovanlig att män valde det yrket och Bosse hade en del svårigheter initialt. Bland annat fick han åka ända till Motala för att få sin nödvändiga praktik. Han blev efter utbildningen anställd av Norrköpings kommun och fick efter en tid en tjänst som passade honom som hand i handske – att åka runt till kommunens förskolor och underhålla och aktivera alla barn. Han visste att rörelse var viktigt och han var uppfinningsrik i att hitta på roliga och nyttiga aktiviteter.
Bosse var mycket musikalisk och många är vi som lyssnat till hans tolkningar av visor av företrädesvis Dan Andersson och Evert Taube. Han tyckte om att uppträda inför publik och när Tjalve och andra föreningar, där han var medlem, hade träffar så kom Bosse med sin gitarr och förhöjde stämningen. Många äldreboenden fick också njuta av hans musicerande.
Bosse var lite av en olycksfågel. Han råkade ut för otaliga missöden. En gång när han var i Stockholm på ett vandrarhem och skulle springs Stockholm Halvmara ramlade han och slog sig illa och fick uppsöka sjukhus i stället för att delta i loppet som han så länge hade laddat för. En annan gång när han befann sig på taket i fastigheten där han bodde, för att justera några tegelpannor, iförd en rejäl ryggsäck ringde en person till polisen och sa att en inbrottstjuv befann sig på taket. Väl nedkommen blev han brutalt nerbrottad på marken av en nitisk polis. Många av hans otaliga cykelturer slutade också med mer eller mindre oönskade påföljder.
Bosses och min kontakt under senare år var inte så tät men vi höll kontakten ända tills i somras. Jag kommer att minnas honom som den snällaste och mest generösa person jag känt. Det är många personer som han uppvaktat med en nyskriven sång. Vid Tjalves årsmöten hyllade han under många år någon som utmärkt sig under året.
Jag kan inte utesluta att nämna en person som under senare år betytt mycket för Bosse. Det är grannen Torbjörn Tyhrsson som var ett stort stöd både med praktiska saker och som sällskap.