En sann kyrkans man, en kristen människa i ord och handling, har vid 80 års ålder lämnat sitt jordiska hem för ett himmelskt paradis.
Det finns en stor tacksamhet hos många, som mött honom i såväl arbetslivet som föreningslivet och på fritiden. Gunnar engagerade många i den kyrkliga scoutrörelsen, i vilken han själv började redan som 7-åring. I vuxen ålder kom han att vara omtyckt ledare, också på handikappläger i bland annat Marsbäcken. Hans hustru Ruth, som jag var studentkamrat med, och båda barnen blev delaktiga så det blev en fritidssyssla för familjen.
Gunnar var bosatt i Krokeks- och Kvarsebo pastorat och i den egna församlingen var han kyrkvärd i 30 år, ett hedersuppdrag som han tog på allvar. Men han var också kyrkopolitiskt aktiv, såväl på församlingsnivå som i pastorat och stift samt i kyrkomötet. Gunnar ville vara med och påverka, göra skillnad, se det värdefulla gamla men också göra nytt.
Han var med när kyrkan var statskyrka men också med i skiljandet från staten. När jag själv gick in i kyrkopolitiken var Gunnar den som stöttade och till vilken jag vågade ställa nybörjarens frågor för att klara uppdraget i kyrkofullmäktige, detta trots att vi tillhörde olika nomineringsgrupper, han partipolitisk, jag partipolitiskt obunden.
Gunnar värnade vår svenska kyrkas utveckling och var också mån om Sjömanskyrkans i Norrköping framtid. Dessutom var han intresserad av det internationella arbetet i det som förr hette Lutherhjälpen, numera ACT till vilken organisation vi kan bidra för att hedra minnet av Gunnar.
Hans hustru gick bort alldeles för tidigt. Under senare år fann han sin livsledsagerska Birgitta som han hade mycket gemensamt med. Båda var engagerade i samhällsfrågor, i kulturlivet (bland annat som SON-vänner) och Norrköpings historia förutom bådas tro på en Gud som är med oss alla dagar till tidens slut.