Jacob Lindhagen växte upp i Stockholm där han tog studenten och genomförde sina medicinska studier. Han kom tidigt som underläkare till Norrköpings kirurgiska klinik och flyttade därifrån till Göteborg för fortsatt utbildning och forskning. Där disputerade Jacob på en avhandling om tarmens fysiologi och blev docent i kirurgi. I slutet av 70-talet återvände han till Norrköping och en överläkartjänst i kirurgi vid dåvarande Centrallasarettet.
I och med Jacobs ankomst till kliniken påskyndades de stora förändringar kliniken genomgick. Han införde ny operationsteknik och nya operationsmetoder, han systematiserade blivande kirurgers utbildning och startade en synnerligen aktiv klinisk forskning. Under hans tid vid kliniken disputerade tre kirurger med honom som handledare och han inspirerade ytterligare tre kirurger vid kliniken till att disputera, något ganska unikt för en länsklinik vid den tiden.
Kliniken deltog också i ett antal nationella och internationella studier och via kontakter med läkemedelsbolag deltog kliniken i ett stort antal läkemedelsprövningar, framför allt inom antibiotika- och magsårsområdet.
Jacob intresserade sig också för datorisering av sjukvården och kirurgiska kliniken hade redan på 80-talet en delvis datoriserad journal och en kvalitetsregistrering av alla vårdtillfällen.1984 blev Jacob klinikchef och fick stundtals kämpa hårt och framgångsrikt för kirurgklinikens intressen i samband med flytten till det nybyggda Vrinnevisjukhuset 1988. Under sin tid som chef delades kliniken in i sektioner, på den tiden ovanligt utanför universitetsklinikerna, och en modern klinikledning skapades. Samarbetet med Linköpings kirurgklinik utvecklades, framför allt inom forskningen men även socialt med gemensamma möten och fester.
Efter tio år som chef valde Jacob att fortsätta som överläkare vid kliniken fram till pensionen, då han och hustrun Maj flyttade till Gotland där de kunde odla sina gemensamma intressen för konst och trädgård. Jacob var vår chef under kirurgins ”guldålder”, innan platsbrist och köer dominerade verksamheten. Han såg till att kliniken tidigt tog sig an nya tekniker och behandlingsprinciper, rekryterade skickliga kirurger och skapade en god stämning som ledde till att kliniken var mycket populär bland blivande kirurger.
Som person var Jacob social och hade en pojkaktig charm men kunde också vara krävande när så behövdes. Vi har många ljusa minnen från långa, svåra operationer, social samvaro, fester och resor.