Jan Ekermann, vår käre pappa, kunde skratta så att han kiknade, ja faktiskt så att tårarna trillade. Saknaden efter honom är stor. Han stod ju alltid vid vår sida. I vått och torrt. Tröstande, stöttande, entusiasmerande. Men det känns ändå fint att kunna tänka tillbaka på de där smittande skratten.
Pappa ägnade hela sitt yrkesliv åt pappersindustrin. I början av 1960-talet förde ett stipendium honom, vår mamma och två av oss (den tredje var inte ens påtänkt) till världens största pappersmaskin i Tacoma, Washington i nordvästra hörnet av USA. Året over there slutade med ett fint jobberbjudande som säkert hade varit alldeles utmärkt för karriären. Men mamma Marianne från Leksand längtade hem till Sverige. Så så fick det bli, tack och lov.
Och i yrkeslivet rullade det på bra, vad vi kan förstå. Från överingenjör på Skärblacka bruk till produktionschef i Skoghall i Värmland och sedan tillbaka som divisionschef med ansvar för Fiskeby bruk och Skärblacka bruk. Skärblacka blev han sedan trogen och karriären överlevde också det ena ägarbytet efter det andra.
Det var ett hårt slag för oss alla när vår mamma gick bort 1996. För pappa var det nog en väldig tur att han var så nyfiken och hade så många intressen som kunde skingra de mörka tankarna. Släktforskning och fornnordisk mytologi var det som tog den största tiden. Han var en av entusiasterna som gjorde att Släktforskarna i Norrköping blev värd för de årliga Släktforskardagarna i Sverige, efter en rekordsnabb tillväxt i antal medlemmar.
Sökandet i den egna släktens öden och äventyr ledde tillbaks till Eksjö i början av 1500-talet med en del intressanta utvikningar. Så firade han till exempel sin 70-årsdag på St Barthelemy med en avlägsen släkting, en restaurangägare född på den västindiska ön.
På senare år tog den gamla fornnordiska mytologin över mer och mer av intresset. Det hela hade tagit verklig fart i en diskussion med en engelsk vän om varför veckodagarna heter som de heter. De kom snabbt fram till att det var ganska underligt att lördag hette lördag. Om de andra dagarna nu var kallade efter storheter som solen, månen och asagudarna Tyr, Odin, Thor och Frigg varför i hela fridens namn skulle lördagen kallas något så trivialt som lögardagen, alltså den stora tvättardagen? Tillåt mig tvivla, sa pappa Jan och satte igång att amatörforska.
Pappa var inget vidare på halvmesyrer. Jakten på lögardagens mysterier var ett strålande exempel på det. Här skulle det gås till grunden. Forskandet fick honom att jaga hagtornsträd kors och tvärs i Sverige och England vilket resulterade i boken ”Hagtornsgåtan”. Och i den följande ”Lögardagsgåtan” leder han i ”bevis” att lördagen i själva verket inte hade något alls med tvättvanor att göra, utan istället var en hyllning till asaguden Loke.
Vi kanske inte alltid hängde med i pappas turer, men vi förundrades alltid över den oförtrutna energin, nyfikenheten och inte minst entusiasmen.
Det fornnordiska i all ära, men mest stolta över pappas bedrifter är vi nog ändå över Ung Företagsamhet, enkelt uttryckt en utbildning i entreprenörskap för skolelever. Pappa hade kommit på förebilden Junior Achievement under året i USA och grunnade på om man inte kunde göra något liknande i Sverige.
Tillsammans med Robert W Grubbström professor i ekonomi, lyckades han få igång en svensk variant. Efter mycket om och men började det hela med en skolklass i Linköping och en i Skärblacka. Då fanns mycket tvivel och politiskt motstånd mot det amerikanska i idén, men det har svängt rejält. Idag finns UF i 628 skolor över hela landet och över en halv miljoner elever har under årens lopp drivit ett UF-företag.
Det var något pappa Jan kände enorm glädje över. Om än inte av den sort som fick tårarna att rinna.
Sönerna Mats, Björn och Jerker