Berit Malmqvist har lämnat oss. Det var en viktig pusselbit i det vi kallar demokrati. Hon kom från revyscenen och gick in i ett politiskt centrum, utan att tillhöra något parti.
Hon kritiserade korkade beslut och politikerna darrade. Hennes mest avgörande kulturkamp tog hon när Socialdemokraterna ville göra Vrinnevisjukhuset till en vårdcentral. Hon mobiliserade så många Norrköpingsbor att de kunde fatta varandras händer och bilda en mänsklig mur runt det fina sjukhuset, som inte var hopplöst förfallet.
Ett nytt politiskt parti bildades. Vrinnevilistan. I valet fick Paul Håkansson (landstingsstyrelsens ordförande red:s anm) stryka flagg och sjukhuset var räddat.
Min personliga vänskap med Berit sträckte sig långt bak i tiden. Vi samarbetade i Norrköpingsrummets Vänner. Även där var Berit en person som med sin röntgenblick genomskådade dumheten.
Jag är för ung för att ha fått uppleva henne som revyartist. Men man kan inte vara med överallt. Jag hann i vart fall vara med tillräckligt länge för att inse vilken gigant Berit Malmqvist varit i Norrköping. Därför vill jag arbeta för att hon får ett äreminne i form av en skulptur som ska placeras på ett värdigt ställe. Den ska utföras av Norrköpings mest viktiga skulpterande konstnär, Bo Olls.
Han har gjort det vackra Estoniamonumentet i Carl Johans park och han har utsmyckat De Geerhallen med två vakande kolosser. Han kände Berit väl och kommer att göra henne full rättvisa.