Ja, det fanns ju två Jonas i klassen. Så han blev Persson.
Som jag minns det kunde ingen klå honom på 60 meter. Han tog sats och for iväg. En väldigt nöjd min efteråt. Skarphagsskolan bredvid, med 70-talets vita utsida.
Vi gick i en, på det hela taget, lugn klass. I lågstadiet höll moderiktiga ”fröknar” god ordning medan läsning tränades. När vi kom till mellanstadiet sjöng vi Oh Carol och balanserade ärtpåsar på huvudet. Magistern hade en hopfällbar cykel och när han visade svängningstecken med armen kopierade vi. Vi gjorde också exakt som han sa i skidspåret. Alla stakade rakt ut från skolgården till gärdet, via en trappa. Förmodligen låg Jonas någonstans i täten. Han var även skicklig inom fotboll.
Visst gjorde vi en del hyss i högstadiet, men de var ganska oskyldiga. Duktiga klassföreståndare även från åk 7-9 och föräldrar som backade upp, så det bjöds på blåbärssoppa i gryningen vid Getsjötorp och senare också på vyer i Österrike. En oförglömlig skolresa hade vi alla sparat ihop till genom att sälja kakor, påskkort och plantera skog.
Jonas var dessutom duktig på att höra av sig och samla den gamla klassen som fick gå ihop i hela nio år. Vi hade bland annat en träff på hans arbete och han tog sig verkligen tid att ordna det trevligt.
En av oss stötte på Jonas för bara några veckor sedan. Samtalet berörde hur fort åren går och att det inte är lätt att hänga med.
För Jonas gick livet alldeles för fort förbi.
Med många tankar till Jonas familj vill vi tacka en sista gång för roliga stunder.
Klasskamraterna i 9D genom Borgsmoskolan genom Eva Moberg (fd Henriksson)