Jag mötte Monica Andersson i mammarollen i Pingstkyrkan på Skomakargatan. Hon var en ny bekantskap som jag fick förmånen att lära känna under många år. Framlidne Bengt Westerfjärd och Monica Anersspn tog initiativet till att starta en liten secondhand butik som hette Kupan och låg på Petter Swartsgatan. Syftet var att samla in ytterligare medel till missionen i bland annat Pakistan, Indien med flera länder. Butiken flyttade senare till Knäppingsborgsgatan och bytte namn till Gåvan.
Monica Andersson drevs av kärlek till medmänniskor och visade praktisk omsorg för nödlidande människor. Under många år arbetade hon med att sortera, stryka och hänga ut alla tänkbara textiler i butikerna. Under arbetet spred hon en härlig atmosfär omkring sig kryddat med en rak och lite kärv humor. Den bidrog till att nya volontärer upplevde att de kunde vara de personligheter de var. Hon bjöd på sig själv och hade svar på tal. Butiken flyttade efter några år till Ringborgs hörna och bytte namn till Erikshjälpen. Curt Abdert anställdes som butiksföreståndare. Ett samarbete med Erikshjälpen hade inletts.
Under alla år fortsatte Monica Andersson mycket troget sitt arbete och med stor hängivenhet utförde hon sin arbetsinsats. Hon fick uppleva att medel kom utsatta människor till del i akuta situationer och i långsiktigt byggande av utsatta samhällen i u-länder. Hon var även med om nästa flytt till Järngatan där det nu är placerat. Under flera år fortsatte hon där sitt stora ideella engagemang tills hon avtackades för en av de största insatserna i Erikshjälpens regi i Norrköping.
Ett annat stort intresse var stickning. På lediga småstunder så stickade hon vantar, mössor med mera Förutom att förse de egna familjen så fick många i hennes närhet del av hennes stickade plagg. Hon överlämnade stora mängder stickade plagg till Hela människan. På så vis fick många missbrukare del av hennes omsorg.
Familjen åkte under flera år till Löttorps camping på Öland. Där kom hon att engagera sig tillsammans med sin make Göran och en väninna. De förberedde de stugor som skulle hyras ut med städning och vädring med mera. De tog även ansvar i köket så gästande talare och sångare var mätta och belåtna under sin tid på Löttorp. Hon såg alltid vad som behövdes göra och snabbt tag i det. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig i familjen och i Sionförsamlingen och bland Löttorps vänner. Ett varmt hjärta har slutat slå. En utgivande livsgärning har avslutats. Vi ska ses igen